Nakamtenga, Burkina Faso, 4 april

Ännu en stilla dag i den Goda Byn. Jag bor i ett eget hus. Det finns ett ytterligare. Runt huset finns ett staket med grindar. Det är ett absolut krav att man stänger grinden efter sig varje gång. Stänger med regeln. Innanför stängslet finns buskar och träd. En del blommar. Allt är grönt och det vattnas. Det finns ingen gräsmatta men en hel del nyplanterade träd. Inhägnade är till för att hålla getterna ute. Om de kommer in så är det avätet på nolltid. Jag antar att åsnorna och fåren inte heller skulle ha något emot att komma in här om mumsa lite.

Det påminner plötsligt om hur det är på Tabor gård, Vetlanda. Gunnar hade några avgränsade hektar som fälldes av stormen Gudrun. Gunnar såg möjligheten och planterade ädellövskog. För att den skulle få stå i fred så behövde hela planteringen inhägnas med ett mycket högt stängsel för att älgar och rådjur inte skulle få käka sig mätta på bok, ek och ask. Det stängslet är tre gånger så högt som det som inhägnar trädgården här. På Tabor Gård har jag själv sett rådjur inne i hägnet i alla fall. Här verkar inte de betande husdjuren försöka sig på ett skutt. Det finns väl, trots torkan, tillräckligt för dem att äta för att de ska våga sig på den utmaningen.

Igår var det åter fuktigt och varmt. Inte som efter mangoregnet men ändå. Jag tyckte inte det kändes så farligt när jag vaknade. Inspirerad av den rena luften drog jag iväg på en morgonlöptur. Det är verkligen skönt på morgonen. Det är ljust men ingen direkt sol. Det är därför heller inga eller vaga skuggor. Djuren gillar ju det också och är därför ute och är mer aktiva än annars. Jag sprang in i en stor flock pärlhöns. Jag tror de heter så. När vi var i Uganda blev Ylva helt exalterad varje gång vi såg en flock. Här gick de runt som höns. De hålls tydligen också som boskap här. Hoppas jag får chansen att provsmaka äggen medan jag är här.

Jag var fräck nog att inte alltid springa runt gårdar och byar jag passerade. Jag känner mig ju lite obekväm när jag springer förbi deras morgonbestyr men det verkar inte särskilt irriterade. Mest förundrade. Gårdarna är ofta skräpiga. Marken är smutsig av husdjursträck, sot och aska. Husen ser ofta fina ut på utsidan. Plåttak på de flesta. Det lär de gamla inte uppskatta. Det blir sämre luftväxling under dem och regnen låter mycket högre. Men så mycket naturmaterial (gräs?) att bygga med finns inte såhär års. Trots detta så är barnen hela och rena när de går i små grupper mot skolan. Det också mätta ut. Jag fattar inte hur de kan hålla sig så rena under dessa förutsättningar. Själv blir jag dammig om benen bara jag går ut.