Leta i den här bloggen

söndag, december 28, 2008

Centerpartiets valplattform

Här kan du få tillgång till Centerpartiets valplattform inför EP-valet (klicka på rubriken). Jag kommer så småning om att också länka till ALDEs och till andra relevanta program. Tanken är att läsa och analysera dem och mejsla ut en politik som kan utgöra ett förslag till grund för Abirs kampanj.

lördag, november 22, 2008

Abir i Focus

Om du klickar på rubriken så kommer du till en artikel i tidningen Focus om Abir.

Abir till Parlamentet 2009

Med glädje har jag sällat mig till den skara som kommer att kämpa för att Abir Al-Sahlani kommer in i Europaparlamentet 2009. Du kan följa henne på abiralsahlani.bloggagratis.se. Jag hoppas att vi snart också får en kampanjsajt i gång där vi kan samla krafter och bidrag.

söndag, november 16, 2008

Finansiering av offentlig sektor

Jag hade den stora förmånen att bli inbjuden som paneltupp på Centerpartiets Framtidskonvent i Norrköping nu i helgen, 15 – 16 november 2008.

I seminariet kring framtidens välfärd ställdes (naturligtvis) frågan om hur den bör finansieras. Jag har tidigare inte funderat så mycket på frågan. Men nu insåg jag att i ett liberalt parti är detta en viktig fråga. Det är naturligtvis inte självklart att det ska skattefinansieras för en liberal. Det är det inte för mig heller. Men jag har inga dogmatiskideologiska bindningar mot skattefinansiering. Som moderatorn, som för övrigt var mycket bra, la upp frågan, vägrade jag att svara på den. För om det handlar om att få fram tillräckligt med pengar för den generella servicen till medborgarna så är det samma plånböcker som ska betala det hela i alla fall. Ur ett privatekonomiskt perspektiv spelar det ingen roll om man betalar skatt, en sjukvårdsförsäkring eller en sjukvårdsavgift när man väl konsumerar sjukvården.

Ideologiskt och kanske samhällsekonomiskt kan vi naturligtvis tycka att finansiering via något annat transfereringssystem än skatteverket är att föredra eftersom själva transfereringen kan generera direkt vinst vilket ju är detsamma som nya pengar (dvs = tillväxt).

En pragmatisk hållning skulle ta sin utgångspunkt i en bedömning vilka effekter de olika sätten att finansiera generella tjänster får. Då tänker jag på effekter för kvaliteten, för kostnadseffektivitet i produktion av tjänsterna och de socialpolitiska effekterna de olika systemen får.

Jag har inte ork och kraft att utreda det här och nu. Vårt system är ju sådär effektivt får man väl ändå säga. Men det finns mycket för de offentliga upphandlarna att lära sig för att vi ska få ännu bättre cost-benefit för de tjänster vi gemensamt köper för de via skatten insamlade pengarna.

Jag har också erfarenhet av det tyska sjukvårdsfinansieringssystemet. Det är ju både skatte- och försäkringsfinansierat. Som i Sverige, fast men ett ännu större inslag av försäkringsfinansiering (tror jag). Där är försäkringarna ofta ihopkopplade med anställningen. Det betyder att de med anställning och eller fackligt medlemskap har mycket bättre sjukvård. Så bra att det förekommer ännu mer överkonsumtion av sjukvård i Tyskland än i Sverige. Det finns för få incitament för ett försäkringsbolag att hålla nere kostnaderna. Om ett försäkringsbolag är för ”snålt” slår det tillbaka på bolagets good-will och färre tecknar sin försäkring i bolaget. Dessutom har vårdproducenterna naturligtvis mycket att vinna på att övervårda.

En annan effekt är att de som betalar en sådan sjukvårdsförsäkring har ju ett intresse av att hålla nere skattefinansieringen så mycket som möjligt. Det leder till att den sjukvård som erbjuds till den som bara har tillgång till skattefinansierad sjukvård inte är bra nog. Den liberala grundstenen om människans lika värde kommer i så fall i kläm.

Nej jag tror att jag förespråkar skattefinansierad offentlig verksamhet. Men, som sagt, upphandlingen och uppföljningen måste bli bättre. Däremot ser jag ett egenvärde i att vi tillåter så mycket som möjligt av dessa generella tjänster produceras i vinstdrivande organisationer. Det är vinsten som är motorn och som skapar de nya pengarna som kan beskattas.

söndag, november 09, 2008

Per Karlberg till Europaparlamentet 2014

Jag kommer inte att bli en av Centerpartiets kandidater i EU-parlamentetsvalet 2010. Jag visste det, du visste det och alla andra visste det. När jag fick se resultatet av medlemsomröstningen kom det inte precis som någon överraskning. Min kära hustru, Tina , tycker att jag ska vara jätte nöjd som fått så många röster trots att jag är rookie i Centerpartiet. Hon har naturligtvis rätt. Jag är väldigt stolt över att ha fått så många röster. Tack till alla er 104 stycken som faktiskt trodde på mig. Flera av er måste ha gått på hörsägen och jag tackar också alla er och de som faktiskt talat för mig. Ett särskilt tack till Anders Netterheim i Höör.

Jag borde kanske ändra titeln på min blogg? Fast nej, inte än. Jag erfor en stark besvikelse när jag fick medlemsomröstningsreslutatet mig tillsänt. Jag insåg först då hur väldigt gärna jag vill sitta i Europaparlamentet för Centerpartiet. Det är väl nu min kampanj inför valet 2014 börjar?

söndag, oktober 26, 2008

Makt

Jag går en kurs på jobbet och har där ombetts att formulera mig kring begreppet makt. Jag gillar återbruk och publicerar den därför här också.

Mitt behov av makt
För mig är makt ett medel. Jag vill att det jag gör har betydelse och att det märks. Det underlättar om jag har makt. Jag är inte rädd för ansvaret som följer med utan ser det som en rimlig konsekvens av att jag får inflytande som jag måste kunna motivera och stå upp för.
Begreppet makt
Makt är ett komplicerat begrepp. Det uppfattas olika i skilda kulturer och tider. Under min levnad har jag upplevt en förändring av hur vi talar om makt har skiftat i Sverige. Jag växte upp i DDR-Sverige på i huvudsak 70-talet. Då var makt fult. Det representerade övergrepp och missbruk. Att då säga att man strävade efter makt, eller att erkänna att man hade makt var att sticka ut hakan och att utmana jenteloven. Under hela sista delen av 1900-talet uppfattade jag det som att svenska makthavare förväntades säga att de inte hade någon makt. Dels av ovan nämnda skäl men också för att kunna smita från det med makt sammankopplade ansvaret.
Vi talar i vår del av världen ofta om skillnad på formell och informell makt. Den senare uppfattar jag som den fina makten i Sverige. Själv föraktar jag den eftersom den inte är förknippad med ansvar. Den med informell makt kan åstadkomma lika mycket som den med formell dito men det är alltid mycket svårt att ställa den informelle makthavaren till svars.
Maktutövning som inte kan ställas till svars för konsekvenserna för sina beslut blir en farlig makt. Makt korrumperar alltid och om denna korruption inte granskas eller kan avslöjas minskar alltid effektiviteten i maktutövningen för dem som givit eller överlåtit sitt inflytande till makthavaren.
Härav följer att jag tycker det är viktigt med regler som begränsar makt och kontrollerar makt. Jag föredrar den amerikanska konstitutionen framför parlamentarismen eftersom den tredelade maktbalansen och ömsesidiga maktkontrollen mellan kongressen, högsta domstolen och presidenten visar sig effektivare än parlamentarismen där regeringens inflytande över majoriteten i parlamenten gör kontrollen till ett spel för gallerier. Härav följer också att jag tycker att det är mycket viktigt att vi med demokratiskt utmejslade regler kontrollerar den ekonomiska makten. Det har sagts mig att av de 50 största ekonomierna i världen är bara 2 statsbildningar. När jag nu försöker verifiera den siffran på nätet finner jag den bara på Socialistens hemsida så jag får använda den siffran försiktigt i framtiden. Men jag vet ju att bara de fyra ”svenska” bankerna samlade tillgångar 2007 uppsteg till ett värde av tre gånger Sveriges BNP. Så det är inte otroligt att det finns hundratals företag som har en större omslutning än hela Sveriges samlade produktion. Därför behövs parlament som är större än dess företag. EU är ett sådant instrument. Jag önskar att WTO och ILO kunde bli demokratiskt sammansatta maktapparater som kan sätta sig på maktstrukturer som vuxit ur nationalstaten. Men idag är de helt i händerna på FN:s medlemsstater på samma sätt som EU är beroende av medlemsstaternas vilja att leva upp till de gemensamma åtagandena. Det är tragiskt att den demokratiska utvecklingen slagit halt vid nationsgränsen när företagsamheten och andra politiska utmaningar rör sig bortom densamma. Jag hoppas att vi fortsätter att låta affärer göras upp i kontrakt mellan köpare och säljare och att de demokratiska institutionernas roll bara är att garantera att båda parter måste följa sina kontrakt och att kontrakten lever upp till de regler demokratin, dvs. människorna, sätter upp för all sådan maktutövning.
Ett annat viktigt perspektiv på makt är våldsutövningen. I statskunskapen fick jag lära mig den enkla sentensen att mest makt har den med mest vapen. Jag tycker att utvecklingen i världen under hela 1900-talet, inte minst under det sista decenniet och det första decenniet i 2000-talet, bevisar att det är sant på makronivån. Jag har funderat en del på den våldsamma maktutövningen på mikronivå. När samhällen faller samman, som på Afrikas horn just nu eller på Balkan för 15 år sedan, försvinner polisen och militärens våldmonopol. Då blir det fritt utrymme för de där människorna som vi alla var rädda för i grundskolan. De som kunde domptera en hel skola genom att ha högst adrenalinhalt och starkaste muskler. Det är riktigt farliga människor som ingen längre kan kontrollera och de får utrymme att bygga upp sig med ja-sägare och wannabies. Det blir ofta maffiastrukturer och kriminella nätverk av dem i våra relativt ordnade samhällen. I kollapsade länder kallar vi det klanstrider, religiösa fanatiker och banditgäng som drar runt och plundrar och förstör. Jag vet att dessa människor finns över allt och att det enda sättet att få kontroll på dem är att tilldela helst bara polisen rätten att använda våld i samhället. Polisen ska kontrolleras hårt av demokratiska institutioner men de måste också ha de största vapnen och de bästa spaningssystemen. Här är det dock otroligt viktigt att man håller tungan i rätt mun. Demokratin tenderar att bli odemokratisk i sitt försvar av sig själv. Det i sig är ett missbruk av makt som är ideologiskt inkonsistent och leder till att demokratin undergräver sin egen trovärdighet och därmed sitt existensberättigande.
Falsk blygsamhet
Slutligen vill jag bara konstatera att jag är glad att i min omgivning har det slutat daltas med begreppet makt. Jag vet inte om det är en allmän tendens eller om det är bara jag som hamnat i ett samhällsskikt av wannabies. Jag föraktar innerligt människor som förnekar att de vill ha makt eller att de har makt när det är uppenbart att de har det eller behöver det för att åstadkomma det de vill. Jag har inget problem med människor som jag uppfattar som genuina i att inte sträva efter makt om de till exempel de är mer av ”odla min egen trädgård” typen. Föraktet kommer från detta jag nämner inledningsvis, jag uppfattar att de har denna hållning av antingen feghet, de vill inte ta ansvar för sin maktutövning. Eller så står det för försök till manipulation. Tror de att jag är så dum att jag går på att de inte vill ha eller strävar efter inflytande? Det kan naturligtvis också bero på aningslöshet och det är kanske inte värt att förakta utan vara mycket observant på ty en aningslös makthavare är otroligt farlig i att han eller hon inte själv kan stå emot den påverkan som alla maktutövare ska utsättas för.

söndag, oktober 12, 2008

Gemensamt försvar

Jag har flera gånger de senaste veckorna fått frågan om jag tycker att EU ska ha ett gemensamt försvar. Jag är ärligt talat inte klar över vad jag tycker. Men två saker vill jag hålla i minnet när jag tar ställning. Det är också två saker som inte alla som frågar verkar ha koll på. För det första har vi redan en EU-insatsstyrka. För det andra har redan 21 medlemsstater ett gemensamt försvar, nämligen NATO. Är frågan om EU ska ha ett gemensamt försvar överspelad? Är kanske frågan; Ska Sverige också vara med i det gemensamma försvaret?

€-ledarna samlar sig - Äntligen!

Det har dröjt innan Euro-ländernas ledare samlar sig för att lova varandra att samarbeta för att möta finanskrisens utmaningar. När de nu gör det så är det bra. Jag hoppas innerligt att det ska dämpa oron i vår del av världen.

Jag är besviken på att inte alla EU länder är med vid förhandlingen Det handlar inte bara om euro-ländernas ekonomiska stabilitet utan om hela Europas finansiella system. Detta framhålls också i den artikel jag här hänvisar till på sr.se. Men jag kan inse det praktiska att bara samla 16 regeringschefer är enklare än att samla 27 regeringschefer kring dessa svåra frågor som kräver snabba beslut.

Det understryker också hur stort behov vi är av en effektivare beslutsordning som är framtagen i ett icke akut läge. En beslutsordning som inte innebär att några samlar sig och sedan förelägger de andra ett förslag till beslut de är i praktiken tvungna att följa.

söndag, oktober 05, 2008

Tack Marita Ulvskog

Marita Ulsvkog tackar ja till att bli första namn på Socialdemokraternas EU-parlamentvalsedel. Jag delar naturligtvis inte synen på att hon att fått ett sämre jobb men känner mig beklämd av "Godmorgon Världen's" panel som dissar såväl Ulvskog som Parlamentsuppdraget.

Ulvskog är dock en lika dålig företrädare för en positivt Europeisk Socialdemokratisk kampanj som hon är en bra motståndare för oss. Det är bara att tacka och ta emot att socialdemokraterna ställer upp en kandidat som verkar vara petad från partitoppen. Själv har hon inga djupa tankar om EU-heller. I alla fall framgår inget i den pinsamt kort pressreleasen som du kan läsa i denna länk.

Socialdemokraterna menar i och med denna utnämningen att EU inte är viktigare än en landshövdingepost. Hur ska de kunna moblilisera valarbetarna för en sådan armbågsbjudning?

Vi har allt att vinna på dettta. En stark kampanj som bygger på att EU är ett mycket viktigt verktyg för att forstätta att styra samhällsutvecklingen med politiska och demokratiska medel.

onsdag, september 24, 2008

Det är många som har spekulerat i evig uppgång

David Rothkopf har identifierat världens 6.000 mäktigaste i sin nya bok Superclass. I en intervju med di.se pekar David Rothkopf ut en handfull hedgefondsförvaltare, bankchefer och politiker, med USA:s finansminister Hank Paulson i spetsen, som skyldiga till den finansiella krisen. (ur DI's ingress)

Det är bra att man söker de som konstruerat dessa märkliga finansiella produkter som gömt riskfyllda bostadslån i till synes riskfria papper med hög ränta. Men alla vi som vill ha maximal avkastning på våra pengar bör vara lite ödmjuka också. Vi har också ett ansvar. Detta ska inte förstås som att de 6 000 som pekas ut i artikeln är utan ansvar.

Det sämsta med en sådan här bok är att den undergräver en skylla på andra attityd som i sin psykologiska funktion är en tröst eftersom man slipper ta eget ansvar.

Men det finns hopp om att någon undersöker ifall det förekommit olagligheter i detta sammanhang. FBI undersöker om ansvariga personer i Fannie Mae, Freddie Mac, Lehman Brothers och AIG har gjort sig skyldiga till bedrägeri. Se artikel på CNN's hemsida.

Tyvärr, med erfarenhet av svenskt rättsväsendes utfall av jag på storberägeri har jag låga förväntningar på FBI's framgång. Men jag skulle också uppskatta lite fingerpointing mot de som privatekonomiskt varit med och spekulerat i denna uppgång.

3 minuters sakpolitik

Igår var det presentation av mig och fyra andra kandidater från Stockholm till Europaparlamentet. Det var ett arrangemang av Centerpartiet Stockholm. Jag skulle vilja sammanfatta kvällen som väldigt underhållande och rolig. Jag kan lägga min röst på tre av de andra fyra. Det kändes hedrande att få vara i panel med så engagerade och kunniga medtävlande.

Här är det inlägg jag hade förberett, men som jag naturligtvis inte höll mig till, ordagrant.

De tre viktigaste uppgifterna jag vill jobba med i Europaparlamentet är
1 Föra de europeiska folken samman
EU är en union av minoriteter. Det tänker vi inte så ofta på men det är värt att fundera över. I Sverige har regeringar försvarat EU som ett mellanstatligt samarbete. Det manifesteras i ett avgörande inflytande och mest makt till Ministerrådet. Men det reflekterar inte EU-medborgarnas idéer. Alla tycker inte som sin regering. De europeiska partierna har möjlighet bättre återspegla medborgarnas olika och gränsöverskridande ideologiska samsyn. Därför bör de stärkas och därmed också det Europeiska Parlamentets ställning. Denna större makt till Parlamentet bör tas från såväl ministerrådet som EU-kommissionen. Parlamentet bör självklart ha initiativrätt vilket bara EU-kommissionen har idag. Ministerrådet borde vara en första kammare där nationalstatens intressen företräds. Men nationalstatens intresse bör inte vara det dominerande maktperspektivet i Bryssel. Medborgares oro inför globaliseringen och sysselsättningen och människors inflytande måste mötas med reformer som ger reellt inflytande.

2 Effektivare beslut och genomföranden
EU:s viktigaste uppgift är den historiska uppgiften att säkra fred mellan Europas folk. Därefter kommer uppgiften att med demokratiska metoder söka politiska lösningar på problem som vuxit ur nationalstaten. Dessa politiska beslut måste kunna fattas effektivt. Med effektivitet menar jag att inte allt ska kunna dras i långbänk över flera decennier innan ett direktiv till slut är antaget. Dessutom tycker jag att det är skamligt att så många länder dröjer så länge med implementeringen av dessa direktiv i sin egen lagstiftning. Det finns en attityd i Europa att den som först implementerar direktiv inte bjuder motstånd nog mot ”brysselbyråkratin”. Som om det skulle vara fint med demokratisk obstruktion! Jag tycker det är skamligt! Det finns till och med regeringsföreträdare som tar initiativ i ministerrådet. Initiativ som de senare inte känns vid och tar ansvar för när de kritiseras på hemmaplan.
Detta betyder naturligtvis inte att regeringar, företag och medborgare inte ska stå upp för sina tolkningar av direktiven och föra det till avgörande i EU-domstolen.

3 Miljöfrågorna
Det uppenbaraste av frågor som vuxit ur nationalstaten är miljöfrågorna. Det är viktigt att EU uppträder moget på den globala miljöpolitiska arenan. Att vi går före i luftmiljöfrågor och att vi kämpar för rätten till giftfri mat och miljö. Jordbruket ska vara giftfritt och osubventionerat. Subventionernas negativa inverkan på den globala livsmedelshandeln är en skamfläck. Det är också ett bra exempel på en fråga som inte alls skulle ha sådant genomslag om inte ministerrådets ledamöters makt i så stor utsträckning bygger på nationalistiska opinioner.

Slutligen blev det utrymme att också lägga ut texten om integration av den europeiska marknaden. Själv tror jag att vi måste fortsätta att lägga mycket möda på att åstadkomma en faktisk integration av den europeiska marknaden. Det är med stark ekonomi som vi kan erbjuda alla arbete. Hög sysselsättning minskar utrymmet för främlingsfientlighet och politisk extremism. Det är också på en gemensam marknad såväl varor som tjänster och arbetskraft kan röra sig fritt. För att det senare ska kunna ske utan social dumpning måste också arbetstagarnas företrädare ges rätt att operera över landsgräns. I Sverige diskuterar vi inskränkningar i rätten till sympatiåtgärder över landsgräns när vi egentligen borde diskutera rätten för arbetare att bilda transnationella fackföreningar och deras rätt att samtidigt strejka mot samma arbetsgivare i alla EES-länder där företaget har verksamhet. Löntagare i EU måste känna att deras intressen tas tillvara för att de ska våga se fördelarna med en gemensam arbetsmarknad. Att fortsätta att försvara de nationella arbetsrättsliga strukturerna är en hopplös kräftgång in i framtiden.

söndag, september 14, 2008

Bra jobbat Lena Ek

Lena Ek har som rapportör i Europaparlamentet för EUs stora klimatpaket starkt bidragit till att industriutskottet faktiskt röstat för ett inte ge bort utsläppsrätterna till företagen. Bravo Lena. Jag är stolt att höra till samma parti.

Jag har inte koll på hur majoriteterna ser ut i miljöutskottet. Men nu kommer industriintressen att svärma mer än vanligt i korridorerna i Bryssel för att övertyga så många som möjligt att detta var ett misstag och att parlamentet och ministerrådet till slut måste gå på en annan linje.

Om jag hade kraften skulle jag försöka följa upp vilka företag som motarbetar kompromissen i industriutskottet och göra det offentligt. Det borde inte vara bra för affärerna att avslöjas med att försöka motarbeta nödvändiga miljöåtgärder.

Länk till ALDES's info.

torsdag, september 11, 2008

Infrastruktur'satsning'?

10 miljarder till vägar och järnvägar i hela landet. ...

Väl fungerande kommunikationer är en grundpelare för att människor ska kunna ta sig till och från jobbet samt få vardagen att fungera. Det är också avgörande för att skapa goda förutsättningar för tillväxt och företagande i hela landet.

Ovan är taget ur regeringens pressrelease. Så långt är ju allt gott och väl.

Jag tycker inte elva miljarder på några år är särskilt mycket att skryta med. Om väg- och banverk behöver det tiodubbla (enligt Mats Knutson) känns en tiondel lite futtigt. Miljöpartiets kritik om en fjärdedel till järnväg är allt för liten andel är omöjligt för mig att kommentera utifrån ett sakligt perspektiv. Men jag tycker inte att vi måste ha mer vägar innan vi får högre kapacitet i järnvägsnätet.

De som sitter i bilköerna på väg in mot Stockholm på morgonen gör det trots att de alla kan välja kollektivtrafik. Min slutsats blir att trots att de blir irriterade över att det är 'stau' (tyska för trafik stockning) så väljer de bilen. Jag antar att de gör det för att det, trots allt, går fortare. Eller finns det andra skäl?

Hur som helst är det bra att regeringen satsar. Jag tycker att de kunde satsa ännu mer. Men vi har ju inte sett helheten i budgetpropositionen ännu så jag är fortsatt optimistik.

tisdag, september 09, 2008




http://www.alde.eu/index.php?id=aldevideo

Här kan du titta på ALDE's egen promotionvideo. Jag kommer att ha lätt att stå bakom ALDE i parlamentet.

Tävling: Smeknamn på Brommasymbolen







Helena Törnqvist har utlyst en tävling för att namnge höghuset som byggts vid Bromma centrum. Klicka på rubriken så kommer du till Helens blogg.

lördag, september 06, 2008

Självklart dialog före isolering eller konfrontation

ALDE, det parti som centerpartiet och folkpartiet tillhör i Europaparlamentet, skriver i ett nyhetsbrev att "Dialog ocn engagemang kan desarmera spänningarna effektivare än isolering. Det är en av lärdomarana från det kalla kriget." Jag håller med.
Läs hela pressmeddelandet på engelska eller franska http://www.europarl.europa.eu/oeil/file.jsp?id=5478752

söndag, augusti 31, 2008

Georgien igen!

Det blir allt klarare att det är Ryssland som är den stora boven. Men inte är väl Georgien och dess president utan skuld heller? Vi själva, vi europeer har försatt oss i en beorendeställning av Ryssland som gör oss fega. Att den ryska strategin länge gått ut på att skaffa sig geopolitisk makt genom tillgångarna på gas och olja har varit uppenbart. Jag tycker inte heller att jag så här i efterhand kan sätta mig till doms över Tysklands avtal med Ryssland. I normala fall är detta affärsmässiga avtal mellan företag. Avtal som hävdas i domstolar och i sista hand i världshandelsorganisationen, WTO. Men i Rysslands fall upplever jag att dessa företag är en förlängning av den politiska maktens geopolitiska ambitioner. Och det hade kanske Tyskland kunnat inse, precis som de yngsta medlemsstaterna i EU länge varnat för.

Centerpartiet i Stockholm bjuder in till säsongspremiär för Centerpartiets politikpubkvällar!

Och vilket ämne kan vara mer aktuellt än konflikten i Kaukasus? Vid träffen den 3 september försöker vi reda ut vad motsättningarna egentligen handlar om och resonerar om vilka säkerhetspolitiska konsekvenser de kan få.

I vanlig ordning kommer vi ha en kunnig och inspirerande talare som inleder och för diskussionen framåt.

Tid: 3 september kl 18.30-20.00 (ca)

Plats: Partilokalen på Stora Nygatan 4

Vi bjuder på enklare förtäring - VÄL MÖTT!!

söndag, augusti 17, 2008

George-igen!

George-igen!
Fredsavtalet är påskrivet. EU hade ett finger med i spelet men var står vi Européer egentligen? Är fred viktigare än olja? Är det verkligen fred vi vill ha? Är folkrättens grundsats om nationalstatens okränkbarhet rimlig i en värd med många ritbordskonstruerade gränser? Kan det här hända i Baltikum? Är förutsättningarna för försvaret av EU och Sveriges nationella integritet ändrade? Borde vi satsa mer på försvar? Är det rimligt att ta kriget i Georgien till intäkt för att FRA-lagen är rimlig? Det finns naturligtvis massor med fler stora och små frågor som väcks av det senaste kriget i Europa.

Jag är orolig. Jag störs av att det inte är lätt att hävda det till synes självklara att Georgien blivit överkörda av en militär stormakt. Den fråga som gör mig tveksam är: Varför är sydossetierna missnöjda med att tillhöra Georgien? Blotta misstanken att georgierna inte behandlat sydossetierna som fullvärdiga medborgare gör mig illa till mods. Finns det skäl för sydossetier att inte vilja låta sig kuvas längre? Det betyder naturligtvis inte att Ryssland har rätt att ta till det övervåld jag uppfattat i svensk media men borde inte världssamfundet försöka förekomma detta behov av etniskt grundad nationsbildning genom att starkare hävda minoriteters rätt till fullvärdiga medborgarskap, också i praktisk mening.

fredag, augusti 08, 2008

080808 08:08

I morse ställde jag väckarklockan på denna uppmärksammade tid. Lite fånigt är det ju. Det har varit sådana tider sedan millenieskiftet och kommer att vara det fram till 2012. Men jag har också dragits med i kinesernas och alla OS-fans hysteri.

Jag läste på ALDE's (Alliance of Liberals and Democrats for Europe) hemsida att de stödjer EU:s ordförandes initiativ att få alla EU:s medlemsstaters representanter att uppträda tillsammans under OS-invigningen idag. Ja, det gör nog jag också. Också det en fånig markering men ändå, jag gillar att vi visar upp ambitionen att hålla sams inom EU. Vi har mer utrikespolitiskt att vinna på att uppträda tillsammans än vi har att uppträda som ensam moraliskt föredöme. Då menar jag att vi kan uppnå mer i termer av utförd nytta. Vi kan dock inte hålla oss med den "fina" retorik vi nog gärna skulle vilja. Dessutom har EU kvar att bevisa att vi kan leverera någon utrikespolitisk nytta. Det mesta och kanske bästa som vi gjort hittills i det sammanhanget är de effekter utvidgningen har haft. Infångandet av krigsförbrytare från Balkan är ju bra, även om EU bär en del av skulden till att de kunde bli krigsförbrytare eftersom vi inte kunde enas om en gemensam linje när Jugoslavien föll samman.

onsdag, augusti 06, 2008

Födelsedag

Idag fyller jag år, igen, så därför blir det inget långt inlägg.



Det som fångat mitt intresse idag är IDAG serien i SVD (kolla om länken funkar). Denna gång håller jag med Bo Rothstein (som ofta tidigare).



Min egen erfarenhet av föreningslivet är både och. För egen del har det definitivt tagit vara på och vidareutvecklat ett starkt samhällsengagemang. Samtidigt har jag lärt allt om mygel och manipulation. Framför allt mina år i SFS (Sveriges Förenade Studentkårer) har lärt mig allt om sammanträdesteknikens för och nackdelar. De som varit mina motståndare har inte alltid gått från möten med lätta steg och själv har jag blivit ordentligt alienerad de gånger jag varit på den förlorande sidan i viktiga debatter och omröstningar. Visst kan man tappa sugen. Föreningslivet och de politiska partierna står inför en utmaning. Själv uppfattar jag att ett av problemen för oss i föreningslivet är att frågorna som föreningarna formats för har bytt skala. I regel jobbar vi nationellt med frågorna emedan deras lösning ofta ligger på en transnationell nivå. Där finns alla föreningar och partier men med allt för svaga resurser och med för liten uppmärksamhet. Utan en effektiv transnationell folklig rörelse kan inte föreningslivet leverera någon upplevd nytta i den "politiska" kärnverksamheten.

måndag, augusti 04, 2008

Lars Heikensten har rätt

Som administratör av ett EU-finansierat projekt måste jag hålla med Heikensten som i dagens Svenska Dagbladet skriver att det är ett komplicerat regelverk som gör att det är både svårt att ansöka och redovisa EU-finansierade projekt. Ett skäl till de krångliga reglerna är att så många förskingringsförsök har genomförts och lyckats. Men det blir ändå kontraproduktivt med flera av reglerna. Själva ansökningsprocessen är av karaktären – Vi vet vad vi vill göra frågan är hur vi ska formulera det för att det ska passa in i EU’s målkrav. Redovisningskraven är också kontraproduktiva. Det blir lätt en fråga om hur vi ska stuva våra kostnader för att det ska se ut som om vi gjort det vi lovade.

Men min erfarenhet av EU-kommissionens internrevision är att de gör ett förtjänstfullt arbete och att de trots allt har förståelse för en klok hantering av projektmedlen. Även de skulle vilja ha enklare regler, men, de måste vara så transparenta som möjligt för att minska utrymmet för fusk. Det är rimligt.

lördag, augusti 02, 2008

Öka de europeiska folkens inflytande över EU
Istället för att bygga allt samarbete i EU på mellanstatligt samarbete genom att ge ministerrådet så mycket inflytande så bör en mer tydlig maktdelningsprincip införas i EU:s fördrag. Idag är medlemsstaterna den minsta gemensamma nämnaren för alla viktiga maktsfärer i EU. Inget händer i ministerrådet utan att det är bra för varje enskilt land. Det är naturligtvis en respektabel hållning och medlemsstaternas perspektiv måste också finnas med i beslutsfattandet i EU. Men vem företräder EU:s intressen? Kommissionen? Dess ordförande utses av ministerrådet och parlamentet och är därmed i stor utsträckning under ordnat medlemsstaternas intressen.

Jag anser att EU vore betjänt av att de olika intresseperspektiven balanseras på mer vanligt sätt. Medlemsstaternas intresse borde representeras av en första kammare. Folkens intresse kanaliserat via ideologiska partier i en andra kammare. Kommissionens ordförande borde väljas direkt av européerna och hans kabinett bör godkännas av både första och andra kammaren. En konstitutionell domstol bör också inrättas vars första uppgift bör vara att kontrollera subsidiaritetsprincipen. Hur den bör utses vet jag inte ännu men den måste vara fristående från de andra politiska makterna i EU för att stå emot tillfälliga politiska svängningar.

Av detta följer bland annat att i valet till Europaparlamentet bör parlamentspartierna ställa upp i hela Europa. Det bör vara möjligt som svensk att rösta på det parti som faktiskt organiserar samarbetet mellan parlamentsledamöterna i parlamentet.

torsdag, juli 31, 2008

Respektera EU-fördraget - omförhandla Lissabonfördraget

EU som politiskt instrument försvagas av det växande demokratiska underskottet. Detta undergrävs ytterligare genom att medlemsstaternas regeringschefer i Ministerrådet och EU-kommissionen avser att få igenom fördraget trots att det gällande fördraget säger att alla länder ska raticifiera fördraget innan det godkänns. Nu har irländarna röstat mot fördraget. Det måste respekteras. Genom att respektera det respekterar man också den gällande fördragstexten och kan förvänta sig respekt för det som kommer att ersätta det gällande fördraget.