Kampanjstartsartikel

Arbetskraftens fria rörlighet eller den nordiska modellen?

Jag menar att det inte finns en motsättning mellan en av EU grundläggande friheter, fri rörlighet för arbetskraft och den nordiska modellen. Problemet är att de europeiska systemen för arbetsmarknadens parters relationer är nationell trots att arbets-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaden är Europeisk. Den nordiska modellen är inte protektionistisk. Det är några LO-förbunds tolkning av den som är nationalistiskt protektionistisk. Framtiden ligger i att anställda ges möjligheten att organisera sig för att möta arbetsgivarna på deras exekutiva nivå. Med det menar jag rätten till primärkonflikt (strejk och lockout) över landsgräns och rätten att teckna kollektivavtal som gäller i flera EU-stater. Som tur är pågår ett embryonalt arbete i EU-Kommissionen att göra det möjligt att teckna bindande kollektivavtal inom koncerner över landgräns på EU-nivå. Utvecklingen går vidare tros byggnadsarbetarförbundets konvulsioner.

Teknikreligion

Alliansregeringen har väckt liv i debatten om hur vi ska producera energi i Sverige. De känns som fel diskussion.
Igår ledde jag diskussionen på Centerpartiet i Stockholms Politikpub på Stora Nygatan. Där möttes Stefan Henningsson från WWF och Mikael Ståldal från Miljövänner för kärnkraft. Det var i den diskussionen som jag formulerade begreppet Teknikreligion. Det finns i alla tekniska debatter en tro på den ena eller andra tekniken. Egentligen var alla närvarande, inklusive de inbjudna debattörerna överens om två saker. Vi måste drastiskt minska CO2 utsläppen i atmosfären och vi vill kunna erbjuda hela jordens befolkning den energi de behöver för sitt välstånd. Men ändå tror de inte på koldioxidfällor eller på slutförvarslösningar eller något annat. Vaddå tror? Om demokratin sätter gränser för vad som är tillåtet, t ex CO2 utsläpp per producerad kWh, förbjuder utsläpp av radioaktivitet oavsett om den följer med utsläpp av kolstoff eller läckage i samband med kärnkraftsenergi, tvingar alla energiproducenter att själva bära sina försäkringskostnader fullt ut och reglerar miljökonsekvenserna av energiproduktionsanläggningarna så borde marknaden sedan få reglera vilken energiproduktion som är mest rationell att investera i.