Fuktigt. Plötsligt kändes luften fuktig. Känns som om den är
klibbig. Det blåste också mycket igår. När jag påpekar detta för Lennart så
lyfter han lystet huvudet och konstaterar ja, de blåser från söder. – Då kommer
det nog att regna.
Men det blir väldigt mycket mer pressande med denna fuktiga
värme. Gradantalet är något lägre men det känns mer pressande. Ingen löpning på
morgonen. Orkade typ inte ur sängen, förrän strömmen slutat hålla rummet
luftkonditionerat. Och då var det ju typ för sent.
Dessutom hade jag i ett svagt ögonblick där nyfikenheten tog
över att följa med till Paulines kyrka på söndagsgudstjänst. Lennart skrattade
åt mig när jag berättade att jag skulle dit. Nu var det inte alls så pingstkyrkligt
som han skrämdes men visst var det speciellt. Efter halvannan timme kom Lennart
från den katolska mässa han och Andrea och Erica varit på, och frågade om jag
ville åka med dem hem. Pingstförsamlingens medlemmar hade,
som alla andra församlingar, olika innerlighet. Några knäböjde och bad mot sin
plaststolsits i detta enkla skjul för kanske 200 troende på grund av
innerlighet och några gjorde det nog för att det var varmt och dagen efter natten
före. Körer sjöng och den afrikanska levande musiken och rytmerna framförde
hyllningar som påminner väldigt mycket om minimalistisk musik. House, dance,
trance, Philip Glass och denna kyrkas musik har klara likheter. Syftar mot
trans i upprepningen. En församlingsledamot var dyngsvettig redan efter 5
minuter. När Lennart erbjöd ett alternativ till att stanna ytterligare halvannan
timme så accepterade jag. Jag var lagom svettig av att ha stått upp mesta tiden
och dansat och klappat i händerna och lyssnat på simultant växlande
predikningar på Franska och Moori. Men det kändes lite illojalt att lämna
sällskapet i halvtid och inte åka hem och svalkas av fartvinden bak på en moped.
Erica och jag gjorde klar inventeringen av
sjukvårdsutrustningen. Det känns ju bra att vara till den lilla nytta man kan.
När vi lämnade över det jobbet till Lennart visade det sig att han skulle
behöva automatisera excel-arket för internredovisning. Rolig uppgift som jag
gripit mig an. Det första läget är enkelt – skapa en pivot-tabell. Men att
sedan få den att lira direkt med hela kontoplanen kräver lite mer
tankeverksamhet. Kul.
På eftermiddagen kom Pauline med hennes sönder och hennes
väninna Pascaline till poolen och övade simning igen. Vi var alla mycket mer
stillsamma idag på grund av den fuktiga värmen.
Det blev ett missförstånd med starten för
innebandy-träningen igår. Pierre, som är ledare för innebandylaget sa till mig
kl 19:00. Det var iaf vad jag uppfattade :-/ När jag kom dit fanns inga kvar,
om de ens varit där. Kanske menade han 17:00. Jag får väl gå dit klockan fem
och försäkra mig att jag inte sviker dem.
När vi satt på Lennarts takterrass och åt kvällssoppan så
såg vi ett ganska intensivt blixtrande på himlen långt bort. Men ovan oss så
var himlen nästan lika stjärnklar som hittills sedan jag kom för en vecka
sedan.
Pauline och hennes man och Pascaline bjöd sedan på
hemgrillad kyckling. Det gick till så att vi gick ner till en av barerna vid
vägen och beställde ett bord med stolar och dryck. Sedan kom maken så småningom
på cykel och hade en nygrillad kyckling i en papperspåse. Vi fick vatten att
tvätta händerna med innan vi började äta. I kycklingen var goda gurkor och till
fanns ett pepparpulver i ett ihopvirat papper som var väldigt starkt och ändå
med mycket smak. Jag hade ju redan ätit men ville absolut smaka. Det var mycket
gott. Kycklingen var inte ens särskilt seg. Tvärt om. Jag fick skäll för att
jag tände mobilen för att kunna se vad jag tog för bit men de verkar kunna se
lika bra som katter i mörker. Märkligt. När jag satt där så försökte jag göra
mig medveten om hur exotiskt detta är för mig. Jag är bjuden av nya bekanta på
mat ute i svarta natten, under en stjärnklar himmel som emellanåt lystes upp av
ett fortsatt intensivt blixtrande – nu lite mindre långt bort. Känner mig
fantastiskt priviligierad som får uppleva detta. Det visar sig igen att livet
är fantastiskt att leva.
På natten väcktes jag av att det lät som om någon kastade sten på
plåttaket. Pang, pang, pang och sedan drog mangoregnet igång som en snabbt
accelererande trumvirvel. Dånet var öronbedövande. Mäktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar