Kaya, Burkina Faso, 8 – 9 april

Denna helg har vi varit på utflykt till en spännande hotell och restaurang nordost om Kaya. I södra Sahel. Cirka 14 mil nordost från Nakamtenga. Det är ett ställe som hänger samman med en fin restaurang i Ouaga. Affärsidén är att visa upp olika kulturer i inredningen. Där ute i sahel så hade de inte kraft att också erbjuda mat från olika kulturer. Vi fyra var de enda gästerna och vi fick den mat som körts dit från Ouagadougou.

Men ”rummen” var ju fantastiska. Mer eller mindre trovärdiga återskapade efter olika burkinabéska kulturer och en del egna kul försök till smarta rum. T ex de som är grävt som en grotta fem meter ner under marken. Det var inte svalt där nere. Istället stod luften stilla och det var tryckande. Men det fanns, som tur är, luftkonditionering i de flesta andra rummen. Andrea och Erica hade nog tänkt att inte kosta på sig ett rum med luftkonditionering men när vi gått runt och kollat på alla stugorna så fann det inte längre någon tvekan.

Jag har gått runt utanför anläggningen. Dels för att titta på naturen men också för att se om jag kunde träffa några locals.

Det är vår, här också. Träden tror nog att det kommer att komma mer regn. De har satt blad, eller flera håller i alla fall på att göra det. Ett träd blommar till och med. Gräset litar ännu inte på att det kommer mer. Men jag fann några mäktiga Baobab-träd. De tror på en fuktigare framtid.

När jag går runt finner jag en handfull olika borrhål. Jag gissar att innan man bestämde var det här hotellet skulle placeras ville man först finna vatten. Som tur är verkar man gjort det på en liten upphöjning, vilket ju är lite förvånande. Men som min kära hustru säger så vet man inte hur grundvattnet går i underjorden. Det är väl därför det finns behov av slagrutor. På vägen dit stannar vi för en medhavd fika under ett skuggigt träd där vi måste konkurrera med korna om skuggan. Där finns en brunn som herdarna påstår är 40 meter djup. Vi kan se vattenytan och den är nog knappa femton meter ner.

Jag möter också unga människor som uppträder som om de aldrig varit nära och hälsat på en vit människa i hela sitt liv. De går bara runt, eller är på väg att samla vatten, foder eller arbetar med lertegeltillverkning. Jag tänker att det där teglet står inte emot regn så bra. Det är ju bara soltorkat. När jag sedan finner en övergiven hydda byggd i lertegel och halmtak så är det överraskande svalt därinne men man ser också att lerteglet är rejält anfrätt.