Leta i den här bloggen

fredag, april 28, 2017

Nakamtenga, Burkina Faso, 27 april

Människorna här är ärliga, rejäla och väldigt trevliga, varma och hjälpsamma. Många jobbar också väldigt hårt. Men eftersom det finns mer jobbare än jobb så är det nog inte alltid så lätt att helt enkelt jobba hårdare för att öka sitt privata välstånd.

Nu finns solcellerna på tre av fyra gårdar. De som fått är så nöjda och tackar varje gång jag möter dem. Jag önskar att alla ni som varit med och samlat ihop pengarna känner värmen och glädjen jag känner av att få ha bidragit med någon sorts lättnad som håller ett tag och som bär potential för fortsatt förbättring. Jag hoppas komma med bildbevis på hur det fungerar i kvällsljus också.
Paul och Lennart är de personer som ska ha cred för en fantastisk beslutsamhet och obyråkratisk inställning och ett väldigt driv. Jag får cred för er generositet. Det känns inte helt rättvist men jag blir glad av att få vara med dessa båda handlingskraftiga människor.
Tre nöjda solcellsprojektledare











Igår introducerade jag innebandy på Burkina Fasos största skola. Det är en grund och gymnasieskola med totalt sjutusen elever! De fick innebandyklubbor av Göran på SIDA-ambassaden för tre veckor sedan och ville att jag skulle komma och träna dem en stund. Det är ju kul att bli efterfrågad och sedd så självklart åkte vi dit.

Marqueeeee!


Planen de får spela på är en katastrof. Den består av asfaltsrutor med en centimeter djupa och fem centimeter breda sprickor. Dessutom var planen full med sten, skärp och glasskärvor. Jag bad om att de skulle sopa och de såg helt oförstående ut. Men när vi väl börjat öva enklaste pass och skott och samspel så inså de att det var en poäng att använda de sopar som togs fram. Jag gav soparna till några manliga gymnasielever som genast gav bort den till en närstående flicka. Jag lät det passera första gången men när det hände igen så rann sinnet på mig. Efter det tog jag sopen ur handen på kvinnorna och flickorna och gick till de manligaste och kaxigaste männen och grabbarna och satte den i deras hand och pekade på den skräpiga asfalten. Ett gäng försökte till och med skämta om att när jag visade hur det skulle gå till så tyckte det att jag såg ut som en kvinna. Gissa vilka som fick sopa sedan. Inte för att jag har något emot vid att bli liknad vid en kvinna, men visade vilken otroligt dålig attityd de hade. Det påminde lite om hur de adrenalinstinna grabbarna i det innebandylag jag tränade i Hässelby till en början utryckte sig kring tjejer och bögar. Vill ni reta upp mig vet ni nu vilken knapp ni ska trycka på.
Arg innebandytränare.
På vågen hem var vi hungriga och trots att vi hade bråttom hem till träningen av vårt eget Nakamtenga Floor-ball-lag så stannade vi och köpte med oss mat. Då lärde jag mig hur viktigt pantsystemet för flaskor är. Vi fick tillslut ta med oss en varsin flaska och vi betalde för panten, men fick ett stämplat papper som kan vid uppvisande av det och flaskorna så kan vi få tillbaka panten. Rejält av dem och ett möjligt bevis på att en tillräckligt hög pant fungerar. Här verkar den utgöra nästan halva priset.

Inga kommentarer: