Ännu varmare idag. Vi hade från början bara biljetter till en koncert men köpte till ytterligare en. Tyvärr har vi ännu ej hört någon av koncerterna i Kuhmos konserthus. Trist eftersom komforten i skolan och kyrkan är mycket sämre, eller till och med dålig. Att temat för dagens koncerter var sommar eller som det heter i programmet Variations or the tree of contiuity. Lite lustig rubriksättning eftersom jag hela tiden sökte och hörde sommartema.
Vi hörde koncerten The Secret Garden of Bartók och åter igen Daniel Rowland på violin spela på och inte bry sig så mycket om de andra musikerna följde honom eller inte. Inte så känsligt eller allt för kaxigt för min smak. Men Brahms öppningsstycke avslutades med ett Rondo alla Zigarese som också blev tema för resten av koncerten. Riktigt bra både skriven och tolkad musik.
Sedan kom ett par tomtar in på scen. Duo Pantir-Rakkonen spelade klassiska zigenarstycken. De som vi till min oförställda irritation hör i Stockholms tunnelbana när vi, trötta, är på väg till eller ifrån jobbet. Här framförda med högsta musikaliska och tekniska kvalitet. Jag tänkte också att zigenarnas kultur är en gemensam kultur för också norden. De står för en gemensam yttring som vi aldrig uppmärksammar i Sverige i alla fall och under mina år i nordiskt arbete talade vi aldrig om den finska zigenska kulturen som en gemensam erfarenhet. Konstigt och trist. Om dessa två herrar hade lite större scennärvaro skulle de vara ett givet kulturinslag på en NFU konferens.
Sedan ledde min favorit, Elina Vähälä, en pianokvartett skriven av Richard Strauss (Op.13). Musiken är tråkig men den klarhet och exakthet med närvaro som Vähälä visar upp gör mig glad. Hon är hittills bäst, inte bara vackrast.
Sedan följde pianokvintett av Bartók och i kyrkan två stråkkvartetter av Shostakovich framförda av Danelkvartetten. Det blir för mycket på raken. Särskilt i dessa två lokaler. Skolan och kyrkan. Jag har svårt att hålla mig vaken. Särskilt i kyrkan där man inte ser och där jag satt så fungerade lokalen som en basreflexhögtalare så att cellons djupare toner var de som gick fram allra bäst, tyvärr på bekostnad av helheten.
Däremot framfördes en duett av två violiner i kyrkan. Den ene stod i koret och den andra på körläktaren. Prelude in Memoriam Dmitry Shostakovich for two Viloins av Alfred Schnittke var kanske dagens mest spännande musik. Tack för det.
I övrigt kan sägas att jag var trött på kvällen. Vi åt inte så mycket på dagen och eftersom jag var ute och sprang halvannan timme på morgonen (vilse i björn och vargskogen) så var det lite slut på energi framemot kvällen. Det var inget bra upplägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar