Noteringar från Kuhmo fredagen den 16 juli 2010

Noteringar från Kuhmo fredagen den 16 juli 2010
” Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen,
som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommarvatten
i den juniljusa tiden då en kväll knappt hinner skymmas
förrn den träflöjtsklara göken ropar åt den ljuva Aino
att ta dimmans slöja med sig, stiga upp ur junivattnen
gå emot den stigna röken, komma till den glada göken,
i det susande Karelen.” ur Sången om Karelen, Aniara, Harry Martinson

Citatet kommer sig av att när vi besökte Kalevalamuseet här i Kuhmo för att se en fantastisk konstutställning, mötte vi samma underbart charmiga Natalia från S:t Petersburg som pryade här förra sommaren också. Hon kände genast igen oss som de otroligt kalevala-intresserade svenskarna och vi kände igen hennes bedårande leende och stora ögon. Den litterärt och kulturellt bevandrade Börje kände igen flera av fotona ur Kalevala och det gjorde Natalia glad. Börje refererade till ovanstående citat.
Vi hörde också fyra koncerter. Lite mycket faktiskt men det var i huvudsak bra koncerter och ett glädjande professionellt och musikaliskt framförande. Det började med öron och ögonfägring när Ardeo-kvartetten, förstärkta av Riebl, framförde Mozarts stråkkvintett i B (K. 174). Därefter framfördes samma kompositörs stråkkvintett i G-moll (K.516) av Danel-kvartetten, förstärkta av Gotlibovich. Båda framförandena var bra. Själv tyckte jag att de vann var sinn skönhetstävling.
Sedan kom veckans bottennapp. Dan Zhu spelade, eller snarare, försökte spela Nicolò Paganinis Sonata Napoleone men spelade så otroligt falskt att det skar sig i mina öron och vände sig i min mage. Jag är inte säker på att han spelade alla tre satserna eller om han och Matilda Kärkkäinien som hade det tveksamma nöjet att ackompanjera honom helt enkelt nöjde sig med den första.
Därefter fick vi höra en Beethovens Eroicasymfoni transkriberad för pianokvartett. Det blir långt men musiken är härlig och Beethoven som kompositör kommer jag inte förbi. Dessutom, mycket ljud för bara fyra musiker.
Brahms, som själv ansåg sig vara den sista kompositören i Wien, var tema för Börjes och min tredje koncert för dagen. Den började med att festivalens konstnärlige ledare delgav oss en historia om när Brahms mötte de Bois. Brahms frågade de Bois vem han var och han svarade att han är en fransk tonsättare. ”Det finns inga franska tonsättare” lär Brahms ha utbrustit. Irriterad hade då de Bois kontrat med att fråga ”Och vem är då ni?” och fått till svar ”Jag är den siste kompositören från Wien.”
Sedan framfördes Brahms violinsonat nr 3 av Shaham och Lagerspetz. Shaham var en besvikelse. Jag tror han var nervös för också han började med att spela falskt. Stråkkvartett nr 2 framfördes av dagens bästa kvartett, Meta4.
Dagen avslutades och han komma halvannan timme in på nästa dag när vi fick vara med om en fantastisk Schubertiad. Meta4 började med stråkkvartett no 15. Bästa framförande i veckan tror jag. Jag blev helt hänförd.
Därefter följde en trio som bäst faller i allas glömska och ett adagio och allegro vivace för pianokvartett som inte var något av Elina Vähäläs bästa för veckan men jag förundras över hur rent och klart hon spelar på sin fiol.
Kvällens moderna var en pianokvartett skriven 1988 av John Harbison på fragment av Schuberts sista arbete tre veckor före sin död. Intressant och avvikande uppfräschande.
Den stora avslutningen var sedan Franz Schuberts STORA stråkkvartett i C (D 956). Meta4 och Martti Rousi på Cello gjorde oss lyckliga. Veckans första stående ovation. För min del ställde jag mig dock upp lika mycket för deras framförande av G-dur kvartetten vid öppningen av samma koncert. Men detta stycke som avslutade dagen igår är ju helt underbart skrivet.