Vi kom fram efter en lång resa via Värta hamnen och Åbo. Knappt åtta timmar bilresa genom sjöarnas land (my ass – snarare tallarnas) tog mig och Börje hit till Kuhmo Chamber Music Festival 2010. Men ärligt talat är det bitvis mycket högt upplevelsevärde på väg E63. I alla fall mot slutet när det börjar bli lite kuperat. När sjöarna glittrar fram så blänker de som blåsliver genom den gröna slöjan av tallar och björkar. Vi har denna vecka värmebölja över Skandinavien och allt här är otroligt vackert.
Det första vi gjorde var att ta oss till biljettkontoret och det visade sig vara i senaste laget. Vi borde beställt i förväg. Men vi fick biljetter till det mesta, även om de bästa platserna naturligtvis är upptagna. Vi fick tyvärr sätta upp oss på sändlista för de tre bästa koncerterna.
Nåväl, när vi väl installerat oss i vårt lilla radhus, mer om dess innehåll senare, tog vi oss med våra medförda cyklar ner till koncert nr 1 för vår del och koncert nr 5 i programmet denna sommar.
Kurtágs Die menschen sind Blumen var väl lätt och finstämd för att fungera som mitt öppningsstycke. Men instrumenteringen med viola och kontrabas är ju befriande udda.
Pucinini I Crisantemi är rena filmmusiken. Jag antar att jag hört den som sådan också flera ggr. Jag fick bilder av amerikansk romantisk film i Europeisk miljö. Vackert och romantiskt.
Tchaikovskys Juni, Juli och Augusti ur hans svit årstiderna (borde den inte heta månaderna?) framfördes av bl a primairon i Brodski-kvartetten på ett sätt som skar sig i mina öron. Jag tyckte det var vämjeligt. Falskt och dåligt samspelt. Han fick enorma ovationer men det är väl ”brand” som gör sig gällande.
Vi fick oss ett uruppförande och det är ju alltid mycket trevligt. Ett resultat av förra årets kompositionstävling. Matthew Whittalls verk var fullt av flacholetter och var finstämt, dynamiskt och fint.
Johann Strauss (dä/dy?) har ju skrivit valsernas vals, Rosen aus dem Süden, och den har Schönberg bearbetat. Det blev roligt med det som lyfte var den vackra och långbenta Elina Vähälä som gjorde en mycket säker och ledande och tonsäker valstolkning. Snyggt.
Avslutningen med Gershwins In the summer time med sättningen skolorgel, vibbrafon och flygel var helt underbar men inte det bästa för kvällen. Det var nog, trots allt, slummern på sängen före koncerten. Nej, det var faktiskt uruppförandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar