1a dagen för Börje och mig är söndagen den 17 juli
Efter att ha Silja Galaxy från Värtahamnen på lördagskväll var vi inte så farligt trötta när vi vaknade i Åbo på morgonkulan. Jag vet inte, men det kändes lugnt ombord. Inte mycket folk och inte mycket fylla. Vi drog till en bar så fort vi kom ombord för att se sista minuterna när Sverige tog brons i fotbolls-VM i Tyskland. Bra jobbat av de våra. Sedan åt vi en lyxmiddag på Happy Lobster och drack bubbel till. Allt absolut prisvärt. Sedan gick vi en sväng och tittade på de två tragiska köttmarknaderna. Men det blir lite för kort sömn i alla fall. Efter en lugn körning genom Finland så var det givet att vi skulle sova en stund här på sängarna i lägenheten när vi packat upp våra saker. Efter det kom jag mig ut och sprang ett varv på det vid det här laget välkända elljusspåret. Jag hade ganska bra fart men jag är absolut inte nöjd. 4,11 km på 20:20. Det borde gå fortare och kommer att göra det. Imorgon får det bli lite mer styrketräning men det finns inga backar att köra i på det spåret så det får bli intervallträning istället.
Sedan drog vi till kyrkan på våra medhavda cyklar och lyssnade på först en timmes piano. Först spelade vår gamle ”bekante” Bogino, Der Wanderer av Franz Liszt. Vi som lyssnat på Herbert Blomkvists inspelning av Beethovens 9a i bilen på vägen hit och konstaterat att den var så dynamiskt framförd att man måste ha en hand på volymratten hela tiden kunde konstatera att Boginos tolkning var lika dynamisk. Men det var bra.
Ännu bättre blev det när den unga talangen Gröndal framförde Liszts Sposalizio och Sonettos 104 och 123 från Pilgrimmens år (?) (Années de Pèlerinage II. Jag skrev mkt, mkt, mkt bra, känsligt, vackert och känslosamt i programbladets marginal.
Efter det framförde Sigfridsson Franz Schuberts Fantasi i C ur Wanderer Fantasy. Han spelade väldigt auktoritärt, med schwung och frejdigt särskilt i forte fortissimo. Väldigt bra programläggning för det blev lite liv i luckan efter det stillsamma framförandet innan. Jag gillade detta skarpt.
Efter paus sjöngs hela Schuberts Winterreise D. 911. Börje säger att det är en gång i livet man får chans att höra hela och jag kan säga att det kommer också att räcka. Kanske var jag trött men jag hade det inte lätt att koncentrera mig under de 70 minuter det tog att sjunga igenom de 24 sångerna. Men Loges sjöng som en gud. Mycket vackert och artikulerat. Jag som sällan hör texter och aldrig i kyrkor kunde uppfatta ganska mycket av handlingen trots allt. Och ackompanjatör Lagerspets levererar som vanligt att fantastiskt stöd till sångaren.
En bra dag men vacket ljus när vi kommer ut ur kyrkan ger ett fototillfälle på en flugfiskare som står på strömnacken i daggdimman och svingar sin lina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar