George-igen!

George-igen!
Fredsavtalet är påskrivet. EU hade ett finger med i spelet men var står vi Européer egentligen? Är fred viktigare än olja? Är det verkligen fred vi vill ha? Är folkrättens grundsats om nationalstatens okränkbarhet rimlig i en värd med många ritbordskonstruerade gränser? Kan det här hända i Baltikum? Är förutsättningarna för försvaret av EU och Sveriges nationella integritet ändrade? Borde vi satsa mer på försvar? Är det rimligt att ta kriget i Georgien till intäkt för att FRA-lagen är rimlig? Det finns naturligtvis massor med fler stora och små frågor som väcks av det senaste kriget i Europa.

Jag är orolig. Jag störs av att det inte är lätt att hävda det till synes självklara att Georgien blivit överkörda av en militär stormakt. Den fråga som gör mig tveksam är: Varför är sydossetierna missnöjda med att tillhöra Georgien? Blotta misstanken att georgierna inte behandlat sydossetierna som fullvärdiga medborgare gör mig illa till mods. Finns det skäl för sydossetier att inte vilja låta sig kuvas längre? Det betyder naturligtvis inte att Ryssland har rätt att ta till det övervåld jag uppfattat i svensk media men borde inte världssamfundet försöka förekomma detta behov av etniskt grundad nationsbildning genom att starkare hävda minoriteters rätt till fullvärdiga medborgarskap, också i praktisk mening.