Till att börja med vill jag slå fast att jag tycker att förslaget är väl balanserat och i avvägningen mellan fördjupning och en text som många orkar läsa igenom har man trots allt funnit en rimlig avvägning. Men vi nördar vill veta mer om hur detta ska verkställas. Vi får nog ge oss till tåls till valplattformarna inför 2014 års EP och tre svenska val.
Idéerna i idéprogrammet kan och bör diskuteras.
En generell invändning jag har mot idéprogrammet och egentligen mycket av "politiken" är att den utgår från det nationella perspektivet. Det finns skäl och förklaringar till detta som är konstitutionella och historiska. Men utmaningarna och lösningarna finns i allt mindre utsträckning i det nationella parlamentet. Därför känns det inte så visionärt att tala om Sveriges möjligheter eller Sveriges roll i världen i ett liberalt idéprogram. Det äger mer sin plats i en valplattform där man strävar efter politiskt mandat i det nationella parlamentet.
Det sämsta i hela idéprogrammet är att man underblåser fördomen att EU "...har i dag en byråkrati som överskuggar demokratin." Det är inte sant. Det är klart att mycket är komplicerat i EU. Det är 27 medlemsländer som ska kalibrera sina lagstiftningar. Det är färre tjänstemän anställda i EU än i den svenska statliga byråkratin. Kommissionen har cirka 38.000 anställda. I Europaparlamentet jobbar 7.652 anställda i generalsekretariatet och de politiska grupperna. Sedan tillkommer EU-parlamentarikerna och deras personal. Europeiska unionens råd har cirka 3.500 anställda i generalsekretariatet. Härutöver kan man räkna in de institutioner som finns i de flesta EU-länder, som Europeiska smittskyddsinstitutet (ECDC) och för vilka jag nu inte letat reda på någon siffra över antalet anställda. Enligt de offentliganställdas förhandlingsråd arbetar drygt 240.000 för svenska staten. Ett skäl till att det behövs tjänstemän I EU är bland annat kravet på regionalstöd och andra utjämnande stöd. Så fort man delar ut stöd måste man ha regler, kontroll och uppföljning. Dessa stöd kan däremot ifrågasättas ur ett liberalt perspektiv.
Däremot står jag till fullo bakom förslaget till konstitutionell reformering av EU. Före detta statsminister Göran Persson sa att EU är inte och ska aldrig bli något annat än ett mellanstatligt samarbete. Att det är så är ett grundläggande problem med EU. Det finns inget politiskt system i EU som har politiskt mandat från EUROPAS MEDBORGARE utan alla representerar det nationella perspektivet inom EU. Minsterrådet är de nationella regeringarna. EU-kommissionen utses formellt av Kommissionens ordförande, vilken godkänns av såväl rådet som Europaparlamentet, men på förslag från det nationellt sammansatta ministerrådet och alla länder ska ha "sin" kommissionär. Till EU-Parlamentet röstar vi på nationella partivalsedlar. Det är först när de samlas i parlamentet som de grupperar om sig i pan-europeiska partigrupperingar. Varje gång Europaparlamentarikerna pressas av väljarna och hemma opinionen att företräda det nationella särintresset istället för det pan-europeiska faller de till föga.
Jag vill se ett tvåkammarsystem där kommissionens ordförande väljs av EU-medborgarna och som sätter samman en kommission under sig. Jag vill se en kammare som vi medborgare kan rösta fram på transnationella partivalsedlar och en annan kammare som sätts samman av medlemsstaternas regeringar. Dessa båda kamrar bör balansera varandra och till det finns många förebilder i världen. Det är den nationella demokratiska nivån som är obsolet. Det är inte EU som är onödigt.
Annat jag lyfta fram i idéprogrammet är den inte helt genomtänkta synen på relationen mellan äganderätt och det gemensamma ansvaret för de ändliga naturresurserna. Under djur och natur står det "Djurens rätt är underordnad människans men ändå viktig att skydda. Centerpartiet anser att ansvarstagande och respekt för djur och natur kan och ska kombineras med en stark äganderätt. På så vis tydliggörs människans ansvar för sina tillgångar." Det är nog sant men till exempel, Nobel- och Skytteanumpristagaren, Ellinor Ostrom säger att den äganderätten måste kompletteras med system som garanterar gemensamt ansvarstagande för naturresurser som är känsliga för överutnyttjade. Enbart äganderätt är inte tillräckligt.
Själv är jag mycket kritisk till den argsinta antifackliga attityd som finns hos en del centerpartister Stockholm. Men i idéprogrammets formulering "Centerpartiet eftersträvar en modell där spelreglerna för arbetsmarknaden fastställs av arbetsmarknadens parter i stället för genom lagstiftning. Detta skapar en mer flexibel och långsiktigt hållbar arbetsmarknad. Det innebär också att delar av den lagstiftning som omgärdar arbetsmarknaden behöver avvecklas" innebär en rörelse mot den danska modellen. Det är den partsmodell som tydligast överlämnar till arbetsmarknadens parter att göra upp som spelreglerna. När det är stadfäst i en huvudöverenskommelse så fungerar de allmängiltiggörade för hela arbetsmarknaden. Jag gillar den idén.
Men om idéprogrammets text innehåller en tolkning kring flexibilitet som leder till att arbetskraften ska börja lönekonkurrera neråt är jag inte med längre. Hade tekoindustrin mött lönsamhetsproblemen med sänkta löner hade Norrköpings och Borås kvinnor idag lönekonkurrerat med tekoarbetare i Bangladesh. Företag som inte har råd att betala bra löner eller ge bra avkastning till ägarna ska slås ut för att frigöra produktionsfaktorer till mer produktiva företag som därmed kommer över såväl kapital som arbetskraft till ett lägre pris.
Med den upprörda debatt som varit om idéprogrammets idéer om fri invandring blir jag lite besviken på hur tunt det är beskrivet i programmet. Jag tycker programmet blandar begreppen generös flyktingpolitik med fri invandring. Det är en bra idé med en generös flyktingpolitik, inte minst utifrån liberala grunder. Det kan tyckas vara så också vad det gäller fri invandring. Men här tror jag det är klokt att vara tråkigt pragmatisk. Det samhällskontrakt som idéprogrammet talar om ger medborgerliga rättigheter som inte är gratis. "...ett grundläggande socialt och ekonomiskt skyddsnät är viktiga delar av ett tydligt samhällskontrakt." Det finns inga fria luncher. Med de svaga sysselsättningstalen i Europa är det nog inte så klokt att först erbjuda ännu fler att bo här. Det är viktigare och riktigare att börja i frågan om ekonomisk tillväxt för att skapa starkare efterfrågan på arbetskraft. Då kommer också all arbetskraft att välkomna.
Idéprogrammet föreslår att man ska få bo och leva var man vill. Det är klart att man får. Men om man kombinerar den tanken med det samhällskontrakt som också framhålls i programmet så blir jag mycket tveksam. Det finns inga gratis luncher. Att bo kräver ofta tillgång till många samhällstjänster. Skola, omsorg, vägar, telekommunikation, fysisk kommunikation, etc. Det är lätt att lova ovanstående men inte lätt att leva upp till i praktiken. Emellanåt blir detta tydligt i strider om prissättning för kommunalt vatten och avlopp eller försvaret för den lokala skolan eller väghållningen. Det är klart att man får bo var man vill men i så fall för man själv stå för kostnader och konsekvenser av sina beslut. Till exempel att man inte har tillgång till barnomsorg på gångavstånd eller att barnen får gå på internatskola från tidiga år.
Det finns säkert mer att debattera i detta utmärkta underlag för diskussion. Jag ser fram emot den forsatta diskussionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar