Arbetskraftens fria rörlighet eller den nordiska modellen?

Jag menar att det inte finns en motsättning mellan en av EU grundläggande friheter, fri rörlighet för arbetskraft och den nordiska modellen. Problemet är att de europeiska systemen för arbetsmarknadens parters relationer är nationell trots att arbets-, varu-, tjänste- och kapitalmarknaden är Europeisk. Den nordiska modellen är inte protektionistisk. Det är några LO-förbunds tolkning av den som är nationalistiskt protektionistisk. Framtiden ligger i att anställda ges möjligheten att organisera sig för att möta arbetsgivarna på deras exekutiva nivå. Med det menar jag rätten till primärkonflikt (strejk och lockout) över landsgräns och rätten att teckna kollektivavtal som gäller i flera EU-stater. Som tur är pågår ett embryonalt arbete i EU-Kommissionen att göra det möjligt att teckna bindande kollektivavtal inom koncerner över landgräns på EU-nivå. Utvecklingen går vidare tros byggnadsarbetarförbundets konvulsioner.