Kryssa Abir

Mitt förslag till Politisk plattform för Abir al Sahlanis EP-kampanj

EU minoriteters samarbete för gemensamma idéer
Europeerna tycker ganska lika oavsett i vilket land de bor. Det finns en liten minoritet vänstersympatisörer, en minoritet socialdemokrater eller motsvarande, en minoritet liberaler av olika varianter, en minoritet värdekonservativa, en minoritet ekologister och en liten minoritet invandringsfientliga högerpopulister. De flesta europeiska partierna har något drag av alla dessa idéer. Men europadebatten handlar väldigt lite om dessa idéer. Det handlar nästan bara om olika länders intressen. Som om alla länders medborgare tycker samma sak. Som om alla länders medborgare i första hand är nationalister.
Europeisk politik och EP-valet är inte EM i nationalism. Det är en chans för européerna att påverka med vilka idéer som grund EU ska utvecklas.

EU – folkens projekt
Alla människor önskar fred, frihet och välstånd. Vi tror att det åstadkoms med politisk och ekonomisk integration och samarbete, ömsesidiga och jämställda beroenden, öppenhet och en fördelning som uppfattas som rationell och rättvis. Européerna skiljer sig inte från andra människor på annat sätt än att vi här har ett politiskt instrument som kan vara användbart för att skapa dessa värden för fler människor. Både för européer som för icke-européer, oavsett om de lever i Europa eller inte. Många frågor som rör människor i vardagen har tidigare framgångsrikt hanterats av de demokratiska nationella systemen. Men nu har många av dessa frågor vuxit nationalstaten över huvudet. Miljöfrågan är väl det tydligaste exemplet men långt ifrån det enda. Om vi vill ha en demokratisk medverkan och påverkan på hur dessa frågor löses behövs effektiva politiska institutioner som har kraft och vilja att ta sig an dessa. EU, med sina fel och brister, är det bästa instrument vi européer har.

Bo var du vill
Alla människor vill själv välja var de ska bo. De flesta flyttar inte så långt eller så många gånger i sitt liv. Men några väljer att göra det för att få ett bättre jobb, av kärlek eller för att de är hotade till livet där de bor. Det är bra att människor flyttar på sig om de gör det av fri vilja. Det är en grund för den integration vi tycker är bra. Att människor med olika erfarenheter blandas skapar nya grunder för nya tankar och idéer. Det ger en dynamik som i sig är nyskapande.

EU ett demokratiskt instrument för välstånd
Hösten 2008 blev det uppenbart för var och en att inte bara miljö-, bistånds-, säkerhets- och fredsfrågorna är internationella. Den ekonomiska integrationen har redan gått så långt att inte ens EUs reglering av t ex finansmarknaden är tillräcklig för att bidra till en jämn ekonomisk tillväxt. EU har länge försökt få till stånd en gemensam reglering av finansmarknaden med den amerikanska administrationen utan att lyckas. Samtidigt har den interna ekonomiska integrationen gått långsamt framåt i EU. Det har talats mycket om den gemensamma marknaden men när den ska omsättas i en gemensamt reglerad marknad finns alltid nationella särintressen som ”bör” försvaras. EU har saknat en politisk kraft som står över dessa krafter och hävdar att en gemensam marknad kan vara något nytt och ingen kompromiss av nationella regler.

Alla stater i världen med självaktning lanserar nu krispaket efter krispaket för den egna nationens ekonomis skull. Det är i sig bra eftersom efterfrågan måste komma igång så snart som möjligt. Men om en av orsakerna till den ekonomiska krisen står att finna i en otillräckligt reglerad global finansiell marknad är det trist att få diskuterar åtgärder mot dessa orsaker och ännu färre gör något. Här har EU en given roll på den globala arenan. En roll som måste stödjas av nationella ledare inom såväl politik som näringsliv.

En annan anomali i den politiska utvecklingen i EU är det motstånd som finns i de flesta MS mot utvecklingen av en arbetsrätt för EU. En rätt för de anställda att organisera sig på arbetsgivarnas transnationellt exekutiva nivå och möta dem där. Istället försvarar många länders fackliga organisationer sina nationella rättigheter och motsätter sig juridiska konsekvenser av arbetskraftens frihet.