Jag hade den stora förmånen att bli inbjuden som paneltupp på Centerpartiets Framtidskonvent i Norrköping nu i helgen, 15 – 16 november 2008.
I seminariet kring framtidens välfärd ställdes (naturligtvis) frågan om hur den bör finansieras. Jag har tidigare inte funderat så mycket på frågan. Men nu insåg jag att i ett liberalt parti är detta en viktig fråga. Det är naturligtvis inte självklart att det ska skattefinansieras för en liberal. Det är det inte för mig heller. Men jag har inga dogmatiskideologiska bindningar mot skattefinansiering. Som moderatorn, som för övrigt var mycket bra, la upp frågan, vägrade jag att svara på den. För om det handlar om att få fram tillräckligt med pengar för den generella servicen till medborgarna så är det samma plånböcker som ska betala det hela i alla fall. Ur ett privatekonomiskt perspektiv spelar det ingen roll om man betalar skatt, en sjukvårdsförsäkring eller en sjukvårdsavgift när man väl konsumerar sjukvården.
Ideologiskt och kanske samhällsekonomiskt kan vi naturligtvis tycka att finansiering via något annat transfereringssystem än skatteverket är att föredra eftersom själva transfereringen kan generera direkt vinst vilket ju är detsamma som nya pengar (dvs = tillväxt).
En pragmatisk hållning skulle ta sin utgångspunkt i en bedömning vilka effekter de olika sätten att finansiera generella tjänster får. Då tänker jag på effekter för kvaliteten, för kostnadseffektivitet i produktion av tjänsterna och de socialpolitiska effekterna de olika systemen får.
Jag har inte ork och kraft att utreda det här och nu. Vårt system är ju sådär effektivt får man väl ändå säga. Men det finns mycket för de offentliga upphandlarna att lära sig för att vi ska få ännu bättre cost-benefit för de tjänster vi gemensamt köper för de via skatten insamlade pengarna.
Jag har också erfarenhet av det tyska sjukvårdsfinansieringssystemet. Det är ju både skatte- och försäkringsfinansierat. Som i Sverige, fast men ett ännu större inslag av försäkringsfinansiering (tror jag). Där är försäkringarna ofta ihopkopplade med anställningen. Det betyder att de med anställning och eller fackligt medlemskap har mycket bättre sjukvård. Så bra att det förekommer ännu mer överkonsumtion av sjukvård i Tyskland än i Sverige. Det finns för få incitament för ett försäkringsbolag att hålla nere kostnaderna. Om ett försäkringsbolag är för ”snålt” slår det tillbaka på bolagets good-will och färre tecknar sin försäkring i bolaget. Dessutom har vårdproducenterna naturligtvis mycket att vinna på att övervårda.
En annan effekt är att de som betalar en sådan sjukvårdsförsäkring har ju ett intresse av att hålla nere skattefinansieringen så mycket som möjligt. Det leder till att den sjukvård som erbjuds till den som bara har tillgång till skattefinansierad sjukvård inte är bra nog. Den liberala grundstenen om människans lika värde kommer i så fall i kläm.
Nej jag tror att jag förespråkar skattefinansierad offentlig verksamhet. Men, som sagt, upphandlingen och uppföljningen måste bli bättre. Däremot ser jag ett egenvärde i att vi tillåter så mycket som möjligt av dessa generella tjänster produceras i vinstdrivande organisationer. Det är vinsten som är motorn och som skapar de nya pengarna som kan beskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar