Nakamtenga, Burkina Faso, 3 maj

Det är inte mycket mer att skriva mer än att jag känner vemod. Jag har åstadkommit det mesta jag hade hoppats på utom att lära mig franska. Tragiskt. Men jag måste ge mig chansen till förkovran i framtiden. Medborgarskolan, Je Arrive.

Inatt var det åskregn igen. Långt och intensivt. Massor med intensiv blåst före och så mycket blixtar att det inte gjorde något att strömmen gick stup i kvarten. Jag såg ändå. Men sov så mycket gjorde jag inte. Vi får se hur det blir med de planerade jobbförberedelserna på flyget i natt.

Så, tack Stina Berge för att du intresserade mig för detta. Tack Yennenga Progress för att ni finns. Tack Lennart för gott, mycket gott värdskap och alla intressanta och viktiga diskussioner och delade kunskaper om livet i Afrika i allmänhet, Brukina Faso i synnerhet och för insikter i hur biståndssamfundet fungerar. Stort tack också till alla fantastiska människor jag mött här i Burkina Faso. Med Nakamtenga som modell har ni visat att ett mindre ojämställt Burkina Faso med ökat välstånd och ökade kunskaper är möjligt. Den ljusnande framtiden är er trots alla era enorma utmaningar med klimatförändringar, befolkningsexplosion, avskogning och vattenbrist. Men med den ekonomiska tillväxt ni har, och med den kraft ni uppenbarligen har, har ni alla möjligheter att Schaffen Dass!

Man på jobbet. Ta hand om barnet.
Eller som jag skulle sagt,
Halva ungen är min, mamman måste gå till jobbet !