Nakamtenga, Burkina Faso,5 april

Att köpa traditionella kläder. Det visar sig inte så lätt at få tag på traditionella kläder i Burkina, heller.

Morgonen började med att jag följde med Lennart till den svenska ambassaden i Ouaga. Yennenga har en projektidé om att hjälpa bönderna med bättre väderprognoser. Det finns ett europeiskt företag som utvecklat mycket bättre väderprognoser för väst-afrika, än vad som funnits tidigare. Nu när klimatförändringarna gör nederbörden mer stokastiskt än tidigare så blir böndernas erfarenhetsbaserade prognoser allt sämre.

I denna tjänst kan de ges säsongsprognoser (maj – november) över om det kommer att regna mindre, lika mycket eller mer än vanligt. På det sättet kan de planera vilka grödor som bör kunna sås lågt och vilka som bör sås högre och för vilken säsong. Nästa nivå är månadsprognoser. Ska man så i maj eller juni? Eller ska man vänta sig att det regn som brukar komma i början på maj sedan kommer att följas av en flera veckor långt regnuppehåll och därför ha is i magen att så först i juni eller juli. De erbjuds också en daglig 48-timmars prognos. Ska jag så idag och ta risken att alla frön spolas bort i natt? Utmaningen för Yennenga är att företaget som utvecklat prognosen inte når ut till bönderna och de vill ha betalt för programvaran som används.

Yennenga har ju precis de detaljerade kunskaper om bönderna runt omkring som behövs. Yennenga utgör en perfekt försäljningsorganisation. Här har man för pilotstudien utbildad ett tjugotal rådgivare som gått till 1000 bönder och lärt dem att förstå informationen trots att de inte kan läsa och inte bara samla in deras mobiltelefonnummer utan också deras GPS-position och hur mycket skörd de fick senaste året. GPS-positionen behövs eftersom bönderna ännu inte har smart-phones utan måste nås med ”sin” prognos i sin enklare telefon. Det man nu behöver pengar till är just programvaran. Det handlar om några hundra tusen kronor.

När väl prognostjänsten är etablerad så är den helt kommersiell. Efter det första för bönderna gratis introduktionsåret så betalar de för tjänsten över sin telefonräkning om de vill ha den. Om de inte vill så låter de bli. Är systemet så bra som företaget hävdar kommer fler att vilja ha den om de hittar rätt pris annars faller det ihop. Inga dyra utvärderingar kommer att behövas. Inga långsiktiga åtaganden behövs för biståndsgivaren. Man skulle kunna tänka sig att företaget själva tar risken och till och med betalar Yennenga för marknadsföringsinsatsen men det verkar inte vara på tal.

Nåväl, det är för lite pengar för att Sida ska bry sig. Därför hänvisar ambassadtjänstemannen till ett brett kontaktnät med tänkbara intressenter. Känns onödigt. Yennenga skulle behöva heltidsanställa någon lokalt som bara jobbar med att söka projektpengar här i Burkina Faso.

Så småningom hade jag stämt träff med Pascaline som har sin syateljé i Ouaga. Jag hade bett henne vara min personal shopper för att hitta traditionella kläder. Men det som är traditionellt här är tydligen jeans och t-shirts. Vi var i flera butiker innan jag, med hjälp av min telefons översättarfunktion att förstå vad jag menar med traditionella kläder. Det lyckades mig i en butik ganska nära hennes ateljé, dit vi senare for för att äta en hämtlunch på ”mutton”, får eller get. I det här fallet get. Gott! De har ett peppar här som är fantastiskt gott. Jag bad om en extra påse peppar som jag tog med hit till Nakamtengas kök. Vi får se om de kommer att vilja använda det. Jag bad också Pascaline att köpa en förpackning som jag kan ta med hem till Lidingö. Jag vet ännu inte om det är en kryddblandning eller om det är ett lokalt peppar som är finmalt. Gott är det iaf.

Apropå syateljén är det en liten verksamhet. Men den rymmer en anställd. Hon fick inte mycket gjort när jag var där eftersom Pascaline sände henne på det ena ärendet efter det andra. I ateljén luktade det stickande av något jag inte kunde placera. Men när assistenten började stryka insåg jag att det kom från det stenkolvärmda strykjärnet. Jag erbjöd mig på stående fot att införskaffa ett elektriskt ångstrykjärn. Det kan ju inte vara bra att jobba i ständig rök från pyrande kol. Vi får se om Pascaline kommer med en räkning för ett ångstrykjärn eller inte.