Nakamtenga, Burkina Faso, 23 april

Kungen och Yennnga Progress. Idag har vi fått vara med om en installation av en bychef. En bychef i det traditionella beslutssystemet.

I Burkina Faso finns en demokratiskt vald president och ett parlament. Jag tror att det också finns en lokal borgmästare som har ett demokratiskt mandat. Burkina Faso betyder ”de hedervärda männens land”. Sedan 1400-talet har man också i Mossi styrt med monarki. Mossi är det kungadöme som omfattar ungefär yalva landet både till ytan och befolkningen och de är därför också den största gruppen i Burkina Faso. 

Lokal Naba

Mossikungen (moro naba) är ganska ung. Han valdes att ersätta sin företrädare som tvingades att ta en giftbägare för att han inte levde upp till adelns höga moraliska krav på honom. Under kungen finns regionala kungar, under dem lokala kungar. Hur många nivåer det finns innan vi når den kung vi träffade igår vet jag inte. Men kungen (naba) på lägsta nivå som vi träffade igår är kung över många byar i detta område. Han har också en stor mängd chefer till sin hjälp. Det är till exempel chefen för skogen. Chefen för ungdomsverksamheten (som själv inte är särskilt ung). Fadern till Joseph Ouedraogo (som är datalärare på YennengaProgress skola här i Nakamtenga) utsågs igår till chef för organiserandet av samtalen under samtalsträdet, d’arbre palaver. Det vill säga, han utsågs till ”fullmäktiges ordförande”, typ.

Vi blev bjuda till installationsceremonin. Det var stort. Massor med folk. Många hundra. När vi kom, som de enda nasaras (vitingar), så hade stolar reserverats för oss på bästa tänkbara plats. Pinsamt.

Tillställningen var väldigt välorganiserad. Kungen satt under tak och framför honom under samma tak satt hans rådgivare. Det var nog ett femtiotal. Några civilt klädda organisatörer gick runt och kallade fram den ena byn efter den andra att komma fram till kungen för att visa sin vördnad. Det verkade mycket viktigt och jag upplevde inget tvång eller ovilja eller ens att någon skrattade lite generat över ett skådespel. Den nuvarande naban är den tredje generationen i hans familj. Hans farfar fick titeln efter en schism mellan kungar i området som löstes genom att moro naba sände en av sina släktingar som kung för området. En av de allra vackrast klädda männen i rådet var den äldste representanten för den familj som då förlorade titeln. Jag såg ingen som verkade vara missnöjd med detta men jag noterade att han särskilt pekades ut av många. Är motsättningen verkligen bilagd?

Ättling till avsatt naba

När byarna, vilka verkade ledas av äldre mycket vackert klädda män som satt i en grupp för sig själva, på den dammiga marken, kallades fram så gick de först med böjda huvuden och ju närmare kungen de kom desto mer böjda knän för att till slut sätta sig på underbenen och böjda nackar. De talade inte direkt med naba. Han hade en adjutant vid sin sida. Till honom berättades det vilken by det var och till honom överlämnades gåvor. Jag antar pengar men också getter, får och höns. När gåvorna accepterats fördes de in på gården bakom och därinne lär nabas hustru funnits och henne skulle man också hälsa på. Naba talade inte en enda gång till de som visade honom vördnad, vad jag kunde se.

Till slut kallades också vi fyra fram. Det konstigaste med det var nog inte att det var vi fyra vida utan att två av oss är kvinnor. Det var de dittills enda kvinnor som jag observerat ingå i någon delegation. Naba visade sig mycket mycket road. Log med hela ansiktet och tittade oavvänt på oss alla fyra. Han är skitsnygg. När Lennart berättat att han är Burkinabée och uppgav sitt mori-namn, berättat om Nakamtenga och Yennenga Progress, så gav naba adjutanten i uppdrag att berätta för rådet om vilka vi var. Sedan, till vår ödmjuka förvåning erbjöds vi att ta naba i hand. Det hade vi inte sett någon annan göra. Pinsamt. Den här hudfärgen verkar vara en dörröppnare. Eller var det de unga kvinnorna, Andrea och Bella?

En intressant sak hände. Lennart är vänsterhänt och räckte över kuvertet med gåvan till adjutanten med den handen så rättades han bryskt av en av dessa organisatörer som hjälpte oss där framme. Det uppfattas som en skymf att lämna över med vänster hand som ju inte är äta-handen.

Efter detta så fick gick äldre till andra byar bortgifta kvinnor visa sin vördnad. Ungdomar fick pris för att de skött trädplantor på bästa sätt.

En av rådgivarna hade plötsligt dött kvällen före och därför vidtog inte den fest som annars brukar hållas. Det skulle mer stillsamt serveras lite dryck och lättare tilltugg. Lennart som ville hem och jobba, fast han skyllde på kaffetarmen, bröt upp.

Naba Per (I wish ;-)

På kvällen var vi sedan också bjudna hem till samtalschefen. Dit kom också grupper och med mer normala hälsningar fick visa respekt och lämna över gåvor. Vi fick stolar och bord och vi fick öl, grillad gris och soyaspett. Dessutom fick vi smaka på den lokala alkoholhaltiga dryck de kallar öl men som mer är sur ofärdigjäst mäsk. Usch.