Nakamtenga, Burkina Faso, 11 april

På sydfronten – inget nytt.

Men samtidigt, jag tror mig veta var vi ska placera solcellsanläggningen. Elektrikern har lovat att räkna på dimensioneringen och kostnaden. Vi har också kort stämt av med förskoleföreståndarinnan Maria som bor i det kvarteret med sin höfthandikappade dotter och ytterligare ett barn. Hon såg rodnande glad ut men lite besviken när vi också bad henne att inte tala med de andra förrän vi räknat klart och vet att vårt nätverk har råd. Antingen sätter vi upp en anläggning centralt med batterier och drar trådar, eller så sätter vi upp en per gård. Det är tre gårdar som ligger tätt och en som ligger ca 50-75 meter därifrån.

Apropå el. Nu gick strömmen igen. Den är väldigt stokastisk. På förmiddagarna är det inte problem med luftkonditioneringen för vi är inte inne. Men om det är långvarigt på fm så fylls inte vatten­reservoaren/-tornet inte på och då får det följdeffekter. I köket jobbar de med gas så det spelar ingen roll för matlagningen. I huvudhuset har de ett rejält batterisystem för 220 volt som verkar klara ganska många timmar. Men verkstäderna, sy och metall, får svårt att få något gjort. För mig stör det bara för luftkonditioneringen. Nu sitter jag i rummet och skriver. När det fanns ström använde jag inte mer än till fläkten. Jag använder inte luftkonditioneringen på dagen. Huset är troligen inte isolerat så bra att det är meningsfullt och det är ju skämmigt slösigt.

Men att inte ens ha luftcirkulation gör att det nu rinner svett från håret och ner i nacken. Men det är ju bara kosmetiskt. Att inte verksamheterna kan fungera är det stora problemet. Att försöka hålla leveranstider när man inte själv har kontroll på energitillgången är ju ett aber. Lennart har fått ett 20 kWh reservaggregat av sin bror hemma i Roslagen. Det har inte kommit hit ännu. Det är ju tyvärr en lösning som inte borde behövas men landet förmår uppenbarligen inte leverera ström med acceptabel driftsäkerhet. Ännu ett stort tillväxt och välståndsproblem.