Nakamtenga, Burkina Faso, 20 april

Två besök idag hos familjer som visar att det går att ha ordning, hålla hygienen uppe och leva ett gott liv även här.

Först på morgonen cyklade jag och Andreas och Bella (Andreas kompis som kom för någon dag sedan) ut till en peul-förskola som ligger någon kilometer härifrån. I Wikipedia beskrivs de såhär (Fulani är en etnisk folkgrupp, som omfattar ungefär 14 miljoner i Västafrika, Centralafrika och Östafrika, och finns i Mauretanien, Senegal, Guinea, Gambia, Mali, Nigeria, Sierra Leone, Burkina Faso, Guinea Bissau, Kamerun, Elfenbenskusten, Niger, Togo, Ghana, Liberia, och ända bort till Sudan i öster. Fulani kallar sig själva Fulɓe (singular pullo) och talar språket fula. De är halv- till helnomadiserade boskapsskötare och hade en betydande roll i många länder i motståndet mot kolonialstaterna.)

Peul-förskoleföreståndarinnan Adama Diallos välordnade kök.

Den förskolan ligger mitt på föreståndarinnans gård. Det betyder massor av djur runt om kring. Kor, får, getter, höns och en katt noterade jag. Djuren går runt bland allt och är en självklar del av allt. Korna hålls dock separerade och togs ut på ”bete” (vad det nu kan hitta och beta?). Det betyder också att det är träck över allt, utom inne i det välskötta huset och inne på förskolans inhägnade golv. Hennes hus är förutom djuren och deras träck mycket välordnat och rent. De har ett gaskök men det är inte tillräckligt stort för att värma den stora grytan så den kokas över eld men i alla fall utomhus.

Pedagogiken är enkel men effektiv och den präglas av respekt och kärlek till barnen och målet för dagen verkar vara att lära ut franska och hygien. Jag fick smaka lunchmaten och den var ris med olja. Tyvärr så verkar den olja man använder här vara palmolja. Men det är naturligtvis pga priset. Det blir svårt att moralisera över det. Den kan inte vara burkinabéernas sak att ta ansvar för det. Det inget fel på maten men någon krydda hade inte varit fel.

Peul-by

På vägen dit och hem cyklade vi bredvid djurparken. Den förre presidenten, Compoaré, (som avsattes 2014 efter uppror mot att han försökte göra en grundlagsändring som skulle kunna göra honom evigt omvalbar) byggde här ett hus och omgav det med en djurpark där han samlade alla djur som i stort sett är utrotade från landet. Området underhålls inte tillräckligt för närvarande och djuren där inne lär inte må så bra. Men naturen i övrigt gör det. Eftersom området är rejält inhägnat och fortfarande bevakas så kan man där se hur mycket skog och markvegetation det skulle kunna vara här om landet var jungfruligt. Anmärkningsvärd skillnad. Avskogningen och överbetning, till följd av den explosiva befolkningsutvecklingen, är naturligtvis ett jättebekymmer. Till min glädje kunde jag se ett litet hål i stängslet där det gick en liten stig in till alla godsaker.

Skillnaden på markvegetation

På kvällen var vi bjudna på födelsedagskalas. Paulines äldste son fyller tio år. Vi blev bjuda på friterad bönröra med lök och tomatsås. Bönorna blötläggs och kokas men måste sedan ändå tas in till Ziniaré för att malas. Därefter blandas de med ägg och kryddor innan det läggs i små klumpar i kokande olja. Mycket gott och nyttigt. Fett och kolhydrater och vitaminer i lök och tomatsåsen.

Andrea hade med sig en soluppladdningsbar ficklampa i present och de andra barnen fick små ledlampor som hon tagit med hemifrån som är överblivet från någon marknadsföring hemma. Barnen blev väldigt glada över dessa. En liten flicka gav mig en stor gåva när hon somnade i min famn. Det är ju en känsla som är fantastisk. Jag försökte ta in det för mig väldigt exotiska i att få sitta under en uppochnervänd stjärnhimmel, i nya vänners goda lag, och äta en god måltid.

Födelsedagsbarnet Ebeneser

Paulines hus har inga djur där vi var. Det var ingen träck där människorna var. Inne i huset var det städat och i ordning och de har solcellsel till lyse och tv. De lagade all mat på gas.