Nakamtenga, Burkina Faso, 26 april

Jag har hävdat att den allra viktigaste tekniska infrastrukturen i samhället är elnätet. Att det finns säker stabil el är en sådan självklarhet för oss att vi inte ens tar frågan på allvar. 

Det är brist på elkraftsingenjörer i Sverige. Få vill hålla på med självklarheter. Men om fler reflekterade över hur otroligt beroende våra samhällen är av elström skulle det kanske vara mer populärt.

I Burkina Faso finns ”statlig” el. Den importeras i huvudsak. Sex miljoner kWh importeras och bara sjuhundratusen kWh produceras i landet. Den inhemska elen produceras med monopolimporterad olja, i huvudsak. 86 % från fossila bränslen och 14 % från vattenkraft, 2012. Mängden el som konsumerades är 1,2 miljarder kWh och i Sverige konsumerades 127 miljarder kWh 2014. Per capita blir det cirka 63 kWh för Burkina Faso och knappa 13 000 kWh för Sverige. Alla siffror från World Fact Book, https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/uv.html.

Elkonsumtionen ökar sannolikt med den goda ekonomiska tillväxten och med befolkningsutvecklingen (ca 4,2 % ekonomisk tillväxt och 3 % befolkningstillväxt förra året).

Men driftsäkerheten utvecklas inte. Strömmen går (som vi ju märkligt nog säger på svenska) flera gånger om dagen. Den är borta från några minuter till någon timma. Igår stod stora delar av den här delen av landet stilla. Strömavbrottet började vid sextiden på morgonen och kom tillbaka 21 timmar senare. En lastbil som var ännu högre lastad än de som är vanligt våldsamt överlastade, rev ner en luftledning. Det verkar inte finnas någon redundans. Uppenbarligen ingen möjlighet att snabb koppla om strömmen att gå en annan väg till kunderna. Utan bara stopp. De som har verksamheter som är beroende av el kan därför inte tjäna pengar.

Lennart har fått ett 25 kWh reservaggregat av sin bror som haft en gård i Roslagen. Vi räknade igår på om det inte vore bättre att istället bygga en solcellsanläggning på det sjukhus som planeras byggas här i Nakamtenga i Yennenga Progress regi. Men det finns tyvärr inte någon ekonomisk rationalitet i det. Man kan köpa många ton diesel för mellanskillnaden i installationskostnad. Men att det behövs tas eget ansvar för reservkraft är alldeles uppenbart. Statens elleverans är alldeles för stokastisk för att man ska kunna lova leveranstider i det man producerar eller för att man ska våga ge sig på operationer och annan sjukvård som är elkraftsberoende.

För Yennenga Progress återstår det nu bara att få transporten av reservkraftsageraget finansierad. Det lär röra sig om ca 50 000 SEK.