Nakamtenga, Burkina Faso, 18 april

Varmt. Det känns som om det bara blir varmare och varmare. Men det kanske bara är grader i h-et.

Vi träffade Dina Da idag. En kvinna ur den intellektuella eliten här i landet. Hon får vårt stöd i att söka projektpengar från Ekhagastiftelsen i Sverige för att studera klimatförändringarnas inverkan på fiskodling. Jag var med för jag har hjälpt Lennart med svenskan i den av honom översatta projektbeskrivningen som ska bifogas ansökan. Men också för att se om jag har någon i mitt nätverk som kan vara en länk in i ett svenskt relevant forskarnätverk.

Lennart Karlsson och Dina Da

Tack vare min äldsta vän Lasse Vallin, i betydelse varit min vän längst av alla utanför familjen, så fann vi genast en person på Uppsala Universitet var tjänst och forskargärning kan passa som hand i handske. Hoppas han har tid också.

Men det vore naturligtvis en välgärning om man kan stödja utvecklingen av fiskodling i alla dessa dammar som uppstår under regnsäsongen. De producerar ju redan nu mat genom att möjliggöra bevattning några månader efter regnsäsongen. Men om man dessutom kunde producera lite protein i dem så vore det inte så dumt. Det verkar kunna behövas det med.

Men frågan är om vattnet i de fiskodlingar som redan finns håller på att bli för varmt? Man har noterat en nedgång i uppmätt produktivitet. Men det kan ju finnas fler orsaker. T ex att man fiskar upp mer än man berättar. Det gör ju fiskare i vår del av världen också. Kanske Elinor Ostroms forskningsresultat om vad som ska till för att naturresursbrukare ska kunna undvika att överutnyttja den gemensamma resursen kan komma till pass. Ostroms resultat har belönats med både Skytteanumpriset och nobelpriset i ekonomi.

På dagen behövdes det åkas till Ziniaré igen. Det tog en förfärlig tid innan vi kom iväg. Det var inte så att alla som skulle med visste att de skulle vara klara med sina förberedelser vid ett visst klockslag. Istället plockas först jag upp. Sedan åker vi till nästa person som verkar helt överraskad över att hen ska åka till stan, fast hen bett om det redan dagen innan. Men hen ska bara få en check från Lennart eller Sotissi för att kunna åka till banken för att sedan kunna betala. Det tar tjugo minuter. Sedan åker vi till nästa person som ska med och så vidtar samma seriella procedur ännu en gång. Det tog drygt en timme att komma iväg. Väldigt irriterande. Jag har ännu inte landat i attityden att det kommer alltid ny tid så det finns ingen anledning att jäkta. Jag håller helt enkelt inte med om det. I denna värme räcker det med att man måste röra sig lite långsammare för att produktiviteten ska gå ner. Om det dessutom bara är en som jobbar åt gången så …

Äntligen påväg.

Men det vore ju inte konstigt om att ett varmt vatten, alltför varmt vatten, försämrar produktiviteten i fiskdammarna. Men jag är baias när jag sitter på takterrassen. Det är helt stilla och jag svettas igenom skjortan trots att det är helt torrt i luften.