Noteringar från Kuhmo måndag den 12 juli 2010

Vi kom fram efter en lång resa via Värta hamnen och Åbo. Knappt åtta timmar bilresa genom sjöarnas land (my ass – snarare tallarnas) tog mig och Börje hit till Kuhmo Chamber Music Festival 2010. Men ärligt talat är det bitvis mycket högt upplevelsevärde på väg E63. I alla fall mot slutet när det börjar bli lite kuperat. När sjöarna glittrar fram så blänker de som blåsliver genom den gröna slöjan av tallar och björkar. Vi har denna vecka värmebölja över Skandinavien och allt här är otroligt vackert.
Det första vi gjorde var att ta oss till biljettkontoret och det visade sig vara i senaste laget. Vi borde beställt i förväg. Men vi fick biljetter till det mesta, även om de bästa platserna naturligtvis är upptagna. Vi fick tyvärr sätta upp oss på sändlista för de tre bästa koncerterna.
Nåväl, när vi väl installerat oss i vårt lilla radhus, mer om dess innehåll senare, tog vi oss med våra medförda cyklar ner till koncert nr 1 för vår del och koncert nr 5 i programmet denna sommar.
Kurtágs Die menschen sind Blumen var väl lätt och finstämd för att fungera som mitt öppningsstycke. Men instrumenteringen med viola och kontrabas är ju befriande udda.
Pucinini I Crisantemi är rena filmmusiken. Jag antar att jag hört den som sådan också flera ggr. Jag fick bilder av amerikansk romantisk film i Europeisk miljö. Vackert och romantiskt.
Tchaikovskys Juni, Juli och Augusti ur hans svit årstiderna (borde den inte heta månaderna?) framfördes av bl a primairon i Brodski-kvartetten på ett sätt som skar sig i mina öron. Jag tyckte det var vämjeligt. Falskt och dåligt samspelt. Han fick enorma ovationer men det är väl ”brand” som gör sig gällande.
Vi fick oss ett uruppförande och det är ju alltid mycket trevligt. Ett resultat av förra årets kompositionstävling. Matthew Whittalls verk var fullt av flacholetter och var finstämt, dynamiskt och fint.
Johann Strauss (dä/dy?) har ju skrivit valsernas vals, Rosen aus dem Süden, och den har Schönberg bearbetat. Det blev roligt med det som lyfte var den vackra och långbenta Elina Vähälä som gjorde en mycket säker och ledande och tonsäker valstolkning. Snyggt.
Avslutningen med Gershwins In the summer time med sättningen skolorgel, vibbrafon och flygel var helt underbar men inte det bästa för kvällen. Det var nog, trots allt, slummern på sängen före koncerten. Nej, det var faktiskt uruppförandet.

pengars cirkulation

Från min kompis Mikael Larsson, info samtidigt fick jag följande underbara historia.

Ett exempel ur vår lilla verklighet
Ett bra sätt att vara smart och lösa den ekonomiska krisen – eller?
Den rika turisten klev in på hotellet i en liten by. Han lägger 1000 kr
i receptionen och går för att ta en titt på rummet.
Hotelldirektören tar omedelbart med sig tusenlappen till slaktaren och
betalar sin skuld.
Slaktaren går med pengarna till bonden och betalar sin skuld.
Bonden tar sedeln till bensinmacken och betalar för bränslet han har
tankat på kredit.
Mackägaren går till byhoran och betalar sin skuld på tusen kronor.
Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld med tusenlappen.
Hotelldirektören lägger tillbaka sedeln på disken.
Turisten kommer tillbaka till receptionen, hon gillade inte rummet, och
tar tillbaka sina 1000 kronor.
Ingen har alltså tjänat ett enda öre, men hela byn är skuldfri och alla
ser framtiden an med tillförsikt!
Ungefär så här kommer finanskrisen att sluta, eller är det ett feltänk?
Är krisen egentligen bara en skröna som berättas av analytiker och
fondhandlare.
Så enkelt kan det......kanske vara.
------------------------------------------------------------------------
Hej Mikael, jag läser din skröna, tidigt på lördag morgon. Lyfter blicken från skärmen och tittar tankfull bort mot fönstret. Där är en lite glipa under rullgardinen så jag ser gräsmattan och början på vårt lilla grönsaksland. Plötsligt ser det så nära ut. Jag hade bilden av att vi hade en relativt stor tomt och att det tar många steg att gå från trädgårdsdörren till landet. Men nu ser det ut att vara inom ett par meter. Vad är det som hänt? Har mina perspektiv plötsligt ändrats?
Men så rätar verkligheten ut sig och återtar sitt vanliga mångdimensionella djup. Rullgardinen släpper plötsligt sitt fäste och far upp med en smäll. När avståndet till grönsakslandet får en relation till häcken där bakom och gräsmattan framför ser jag att avståndet är sådär en knappa tio meter, som jag förväntade mig. Å jag känner en saknad, en tomhet. För synen i lilla glipan under rullgardinen var så mycket vackrare och mer påtagligt greppbar.

Ny Visionsblogg

Jag lackade ihop hur den förra bloggen fungerade och la upp en ny här på Blogspot som jag kan. Följ länken i rubriken.

Förslag till Centerpartiets Vision Stockholm 2040

Kolla, kommentera och var med och skapa Stockholmscenterns vision för Stockholm 2040.
Bloggen är öppen för alla fram till slutet av november.

Om visionsarbetet
Under hösten har en arbetagrupp bestående av Per Karlberg, Anna Jonason, Maria Brogren, Stephan Andrén och Lukas Forslund tagit fram det förslag till vision för Stockholm 2040 som presenteras här.

Nu kan du kommentera arbetsgruppens förslag till vision på denna blogg. Visionsbloggen kommer att vara öppen till och med den 16 november.

Vi kommer även att organisera ett möte den 11 november där medlemmar kan diskutera förslaget och de ditills inkommna kommentarerna på bloggen. Diskussionen på mötet och kommentarerna på bloggen kommer att vägas in när vi utarbetar vårt slutliga förslag som ska lämnas till Distriktsstyrelsen den 2 december.

Bergslagsleden

Alla som känner mig vet att jag inte är särskilt angelägen att lägga skattemedel på vägar. Men även jag har mina undantag.
Från Brommaplan och ut till Bergslagsrondellen är Bergslagsleden riktigt dålig.
1. Brommarondellen är en av Stockholms farligaste trafikplatser. Investeringar i Brommaplans trafikplats måste göras så att den blir säkrare. Det är inte i huvudsak ett kapacitetsproblem. Ökas kapaciteten här så flyttar bara köerna i rusningstrafiken någon annan stans. Det går, men är förmodligen dyrt, om man ska få till det utan att skapa mörka tunnlar som gående ändå inte kommer våga använda eller höga broar som få orkar upp och ner på. Jag har inte lösningarna, det finns tekniker som är oerhört mycket bättre på det. Jag skulle bara vilja att stadens politiker lägger en beställning på en säker trafiklösning för Brommaplan.
2. Vägbanken är underminerad. Den verkar ständigt sjunka och röra sig. Det blir stora, stora vattensamlingar när det regnar som är så djupa att de skapar panikåtgärder hos förare som inte åker där varje dag. Det gäller också de undanmanövrar som görs när man kör ner i dessa svackor och blir rädd. Hela vägen bör grundas och dräneras om.
3. Att lägga övergångsställen i samband med rondeller är uppenbarligen mycket farligt. Det måste också ändras innan någon dör när de försöker gå över leden när en ouppmärksam bilförare kör ut ur rondellen utan att se sig för.
4. Trafikljusen som släcks istället för att lysa grönt för bilarna är den sista dumheten på denna led. Med lagen om att gående vid övergångsställe har företräde har de släckta ljusen blivit en fälla. Det är nämligen så att när övergångsställets trafikljus är släckt är övergångsstället obevakat. Därför ska bilar stanna för gående som tryckt på knappen och som står och väntar på grönt ljus. När jag försökt följa den regeln har jag ett par gånger nästa blivit rammad i baken av bakomföljande bilar. Vi som ofta kör på Bergslagsleden vet att normen är att betrakta trafikljuset som grönt när det är släckt. Men när som helst kommer någon som inte känner till denna lokala undantagsregel att bli påkörd och få en obehaglig whiplash-skada.

Även i Luleå tröttnar en del på samtidskonstens pretentioner

Ytterligare en som vågar ta bladet från munnen - modern konst förverkar vårt förtroende. Läs denna artikel och förundras. Själv har jag nu sett delar av Biennalen och delar Bertil Sundstedts syn. Själv kommer jag inte att sluta ägna kraft åt samtidskonst. Det gör jag för att jag älskar att hitta de bra verken bland alla andra. Men det tär verkligen på tålamodet. Och det finns bra verk i Biennalen i Luleå i år. Andres Ramirez Gavirias video som jag kallar implodering är estetiskt tilltalande. Det är en kub varur det pumpas luft så att ett undertryck uppstår. Kuben imploderar i en sky av höghastighetskamerafilmade glasskärvor. Tyvärr avbryts filmen innnan alla glasskärvor lagt sig till ro. Trist. Verkets meditativa stämming hade ökat om hela sekvensen varit med. Också Edith Derdyks "Från var och en till var och en" är sensuellt och vackert. Enkel skönhet, se bilden. Det gillar jag. Men resten är mer eller mindre krystade, ytliga och därmed trista plattityder som inte borde få del av Luleåbornas skattemedel för att få visa upp sig. Det finns bra konst i Sverige. Det verkar däremot vara ont om bra konstutställningsproducenter.

Vi i Allians för Sverige måste sätta stopp för kulturdekadensen

Min kommmentar på Newsmill till Göran Hägglunds artikel om kulturdekadensen.

Bra att du tar debatten Hägglund. (Det gjorde i och för sig kulturministern också direkt på Fredsgatan och det var egentligen tack vare henne som det blev ståhej) Jag håller med om att Alliansen varit för vek i debatten om kulturens innehåll. Jag gillade i och för sig inte idén om litteraturkanon eftersom en sådan i sig är konserverande. Men jag blir galen av att konstnärer använder sig av våra pengar för att göra kvasipolitik på bästa arenan. Vad som är kultur är omöjligt att definiera. Låt konstnärerna och deras eventuella kunder definiera det. Men så länge de lever på skattemedel kommer jag att ta mig rätten att ifrågasätta vad de håller på med. Konsthögskolan i Stockholm har förverkat mitt förtroende. Den bör stängas. Det finns konstskolor i Sverige som gör ett bättre jobb. Om någon entrepenör kan starta en ny konsthögskola här och visa att det handlar om att förkovra eleverna i konst i stället för i kvasipolitik så är jag mer än villig att stödja det.
PS Vi, i de politiska partierna, måste vara självkritiska till att vi inte lyckats fånga all denna politiska frustration som verkar frodas bland konstintresserade. Hur får vi fatt på det? Eller är de vår livgivande motsats?